I Heidenstams Svenskarna och deras hövdingar refereras naturligtvis häxprocesserna. Lika naturligt är det att det görs genom att Karl XI – gråkappan – stöter på en liten gosse som sitter och gråter över hur hans moder Toa bränts på bål efter att ha utpekats som häxa såsom varande en krokryggig gumma, som fört barn till Blåkulla, ett »kalt berg, … [där] tronar Satan på en stor sten.« Satan märker sedan baranen genom att bita dem i fingret. Bevis mot henne skall ha varit vattenprovet, alltså att hon kastats i något vatten varefter hon befanns flytande. Kungen skall ha varit villrådig, men svaret skall sedan ha funnits av »en lärd man, som hette Urban Hjärne. Han blåste ut alla häxbål i Sverige genom att frimodigt visa att det bara var dårskap och ondskefullt förtal.« Ungefär denna bild av häxprocesserna erkänner Jan Guillou själv att han hyste när han satte sig ner för att skriva en roman om nämnde Hjärne. Efter att under stigande förvåning funnit att i princip allt av ovanstående var felaktigt, bestämde han sig istället för att skriva det som blev Häxornas försvarare.
För att likt Guillou plocka isär det ovanstående: Häxor brändes inte på bål. De halshöggs. Endast en häxa i Sverige skall ha bränts levande. De var heller inte i första hand krokryggiga, utstötta kvinnor, utan relativt välbeställda, utan dåligt rykten (kvinnor är dock rätt). Barn fördes förvisso till Blåkulla, som dock knappast var ett kalt berg, utan snarare en gästabudsförberedd gård, i alla fall när häxpaniken först spred sig i Dalarna. Satan märkte förvisso barnen i fingrarna, dock för att få blod att skriva in dem i en förteckning över de själar som han vunnit. Att Heidenstam uteslutit de sexuella aktiviteter som föregick är väl inte så mycket att säga om, med tanke på hans målgrupp. Vattenprovet förekom ytterst sällan i Sverige. Det är dock helt riktigt att kungen var villrådig, dock snarare för att han inte brydde sig närmare om frågan, då han vid samma tid hade ett krig i Skåne att bedriva. Urban Hjärnes roll i det hela är dock våldsamt uppförstorad; han ingick förvisso i den kommision som slutligen satte stopp för häxprocesserna och hans inställning var faktiskt skeptisk till häxeriet, men hans roll däri var knappast särskilt ledande.
Men Guillou slår inte bara sönder den falska bilden av häxprocesserna och försöker ersätta den med en mer korrekt, han lyfter dessutom blicken på ett beundransvärt sätt: Han undersöker brott som rättsligt stod mer eller mindre samma nivå som häxeri i svensk rätt: homosexualitet (extremt ovanligt och vad det verkar okänt i breda folklager), barnamord (förekommande, särskilt straffbart då det var ett sätt att dölja otrohet) och tidelag (dubbelt så vanligt att avrättas för som häxeri, speciellt som ett sätt att via rättssystemet begå självmord och samtidigt erhålla syndernas förlåtelse). Han undersöker häxeriet i andra nordiska länder. Han undersöker hur de romerska och spanska inkvisitionerna förhöll sig till häxeri (extremt skeptiskt), Men framför allt: han undersöker varför.
På denna fråga ställer han upp modellen att det var i mötet mellan präster som inhämtat teoretisk kunskap och vanligt folks enkla myter som det farliga skedde. Myternas innehåll hade innehåll som kunde ses som den djävulspakt som var en grov synd, men även en massa annat. Genom prästernas förhör, och den kristna tanken att allt kan förlåtas bara det ångras, och att det därför är viktigt att utröna den fulla sanningen, så började angiveriet. Och då spreds sig paniken, och med den berättelserna om hur häxeri skulle gå till. Och eftersom huvudvittnena var barn så var de extra lätta att suggerera och tvinga till att ange andra.
Guillous teori är kanske inte speciellt avancerad, men däri ligger förvisso en del av styrkan. I den historiska tolkningen är han ibland ute på väl hal is (han hänvisar till Finland som om det vore en koloni), men på det hela taget får det sägas vara ett gediget arbete som presenteras. Det avslutande kapitlets är även ett exempel på att ett tänkande liknande det vid häxprocesserna fortfarande finns kvar. Sällan har väl något så intressant skrivits om rätssäkerhet.
Read Full Post »
