För nöjes skull

Jag har vissa planer på läsprojekt liggande, projekt som går ut på att läsa ett litet fåtal böcker jag egentligen inte tror jag kommer tycka om men som jag ändå tycker att man bör kunna förhålla sig till – Kommunistiska manifestet, Bibeln, Nietzsche, Koranen, sådana saker. Just Bibeln har jag dessutom fått för mig att jag vill läsa i den av Karl XII stadsfästa översättningen, därtill förledd av ett par personer som utgjutit sin galla över senare översättningar. Därför var det inget tvivel när jag såg de två volymerna utgivna av Natur och kultur i antikvariatfönstret, två volymer med utdrag ur Karl XII:s bibel, men med moderniserad stavning. En chans att se om det är värt att försöka få tag på mer delar, eller om jag skall använda konfirmationsbibeln. Perfekt!

Tyvärr visade de sig främst innehålla tråkiga bitar; förvisso inte mer än ett stycke med »Jakob var son av Absalon, son av Ela«, och så vidare intill sextonde led, men därmot saknade de flesta stycken egentlig handling. Vi tar delböckerna var för sig, och sammanfattar de två volymerna var för sig:

Volym 1:
Ruts bok: Rut följer med svärmor från »de moabiters land«, plockar överblivna korn på Boas åker och blir gift med honom.
Esters bok: Ester gifter sig med Konung Ahasveros, hennes far Mardechai uppdagar att två män vill klå upp kungen, och meddelar honom via ombud. Haman, Medatha son den agagiten, främst av kungens underfurstar, blir sur på Mardechai och bestämmer sig för att döda alla judar. Han får kungen att ge order om detta. Ester får nys om detta, lyckas vända kungen mot Haman, judarna får tillåtelse att ta hämnd på alla sina fiender.
Jobs bok: Job har det bra och fruktar Gud. Satan slår vad med Gud om att Job kommer vända sig mot Gud om han får det dåligt. Satan dödar Jobs alla barn, men Job är Gud trogen. Detta under två kapitel. Sedan kommer 35 kapitel där Job beklagar att Gud vänt sig mot honom, som är så gudfruktig och ädel, medan hans vänner svarar och påpekar att Gud osm är så god inte skulle göra något sånt, så nog måste väl han gjort något? I de sista fem kapitlen svarar Gud själv honom, och i slutet får han en hop nya ungar.
Salomos ordspråk: Samling av ordspråk. De flesta är helt renons på innehåll, och återkommer både en och tio gånger, men ett par goda aforismer finns med.  Innehållet är för det mesta av typen: »var inte lat, för då blir du fattig«, »dårar skall man inte lyssna på«, och »bättre ensam i koja än med argbigga i slott« (inte direkta citat). Sextio sidor används, när två hade räckt.
Predikaren: Salomo upptäcker att allt är fåfänglighet. Moralen tycks vara: Bättre att vara dum och nöjd än vis och grubblande.

Esters bok, några rader ur Ordspråksboken, och Predikaren är läsbara. Ruts bok är tämligen menlös, Jobs bok har i sig fröet till en god novell men urartar till urtåkig teologi.

Volym 2:
Psaltaren: En hög lovsånger till herren. Ett par är faktiskt riktigt bra, men det mesta är formelaktigt och småtråkigt.
Höga visan: Kärlekspoesi skriven av någon vars förmåga att göra träffande liknelser har gått förlorat i ett hav av trånad efter älskog. Vem blir egentligen tänd av att få sin hals liknad vid ett torn besatt med tusende sköldar?

Ett förståndigt och begränsat urval ur Psaltaren är väl läsbart, Höga visan är så kort att den inte bör vara något problem.

Mer allmänt: Judarna tycks vara ständigt ansatta av fiender, för det är det enda de egentligen ber Gud om skydd från – inga böner om att han skall sända regn eller god skörd, utan bara att han skall straffa de ogudaktiga eller någon gång stilla en storm. Och man får intrycket att när han beskrivs som god och barmhärtig så är det samma smicker som inför en kung eller furste.

Slutsats om läsande av Bibeln: Ingen. Berättelserna gav viss mersmak, men att basera ett beslut på ett så litet urval är ingen god idé – speciellt som urvalet inte representerar den sortens bibeltexter som man kanske främst vill läsa. Denna översättning bjuder dock på gammaldags högtidlighet med sin något annorlunda grammatik (inklusive markerad dativform), vilket är ett plus.