Förutom konfererande hann vi med en del kollektivturistande också: tisdag kväll såg vi Notre Dame – stor, stor, och med vackra, ehuru från markplan avlägsna, rosettfönster – och Eiffeltornet, vars höjd är svår att tro förrän man är riktigt nära. Ingendera lyckades dock hålla intresset uppe så värst länge, även om Notre Dame lockade med en mässa med sång på vad som lät som franska med italienskt uttal (occitanska? Verkar osannolikt, men bättre kan jag inte komma på) och papistisk rökelse.
Notre Dame
Detta var dock bara en slags uppvärmning, och ordentligt beskådande av diverse saker blev det inte förrän fredag eftermiddag, då vi irrade runt i Montmartre, såg alla konstnärer som försökte kränga karikatyrer, den löjligt välplacerade Sacré-Cœur, och små gränder. Vi tog en kaffe på en liten pub, och hade det allmänt gott, innan vi för kvällen sökte oss till Latinkvarteren för att äta (vi gick då förbi Notre Dame en gång till, men inte in i den. Dagens kommentar var dock frågan »är det en BWR eller en PWR?«. Ja, kärnkraftsfolk är lite konstiga).
Spelbräden och -pjäser
Nästa dag skulle de andra till Louvren, så jag gick omkring själv. Jag hittade till Pont Neuf och hälsade på Henrik IV (han som tyckte att Paris kunde vara värt en mässa), gick förbi Notre Dame en tredje gång, denna gång för att gå ner i den arkeologiska kryptan, ett trevligt litet museum med gamla husgrunden där inträdet låg på 2 euro för ungdomar, dit jag för en gångs skull räknades. Inte jättespännande, kanske, men inget att klaga på för det priset. Huvuddelen av den egna tiden gick dock åt till medeltidsmuseet, där de bland annat har gamla vackra gobelänger, guldsmide, skulpturer, olifanter (horn av elfenben, inte stora bestar ridna av Haradrim), möbler, och ett medeltida paket med flera-spel-i-ett. Återigen ett trevligt museum, väl värt ett besök om man är intresserad.
Sedan skulle vi mötas vid Pantheon, och efter en stunds väntan dök övriga upp; ingen var dock sugen att gå in någon längre stund, så vi knatade snart neråt stan igen för lite shopping. Resultat av denna: en korv, med ostinnehåll. Smakats har den inte, ty mina luftvägar är för närvarande ockuperade, men den ser god ut.
Så slutades turistandet. Om hemresan finns inte mycket att säga; det gick på hyfsat utsatt tid, även om det var intressant och en smula oroande att säkerthetskontrollen på flygplatsen var hårdare än den på Tihange.
