Idag och igår har bokmässan besökts; så kommer även ske imorgon. Igår blev det aldrig tid att skriva ihop intrycken då öl skulle drickas med vänner, så därför är denna rapport dubbel.
Under gårdagen bevistades ett stort seminarium och ett antal mindre föreläsningar. Seminariet kallades »Högläsningens och berättandets magi«, leddes av John Cripsinsson och utgjordes i övrigt av Karin Alvtegen, Susanna Ekström, Göran Hägg, Lena von Sydow och René Vázquez Díaz; ämnet framgick tydligt av rubriken, och som vanligt när man samtalar om något ingen kan ha något emot så höll sig stämningen på en behagligt stillsam nivå, även om Göran Häggs förmåga att fara ut på tangenter och René Vázquez Díaz anekdoter höll humöret mer än gott. Slutsatsen blev en lågoddsare: högläsning och berättande är bra och trevligt, så gör det.
Resten av dagen hamnade jag mest uppe vid grafiska torgets mindre scen, där diverse språkrelaterade föreläsningar hölls: först påpekade Martina Finnskog hur nedlusad svenskan är med latin (vilket troligen är till viss del en effekt av de språk latin lånat av – förutom då grekiskan – i allmänhet inte är bevarade). Sedan fick Ola Wikander berätta om hur författare använder språk för att ge framställningar en känsla av ålder: första exemplet var Röde Orm, där dock knappast pluralformernas användning i allmänhet var ett exceptionellt drag (däremot deras användning i återgivet tal), och sedan följde saker som The Passion of the Christ och Rosens namn. Intressant ämne,men lite dåligt flyt i framställningen. Tredje föreläsningen kom från Anna Vogel, som berättade om hur laddade ord – här främst för funktionshindrade – kommer in i språket och hur de kommer att brukas.
Så slöts första dagen.
Idag har istället fyra seminarier och en föreläsning hunnits med: först ut seminariet »Ett eget rum, en egen väg«, om litterära klassiker och läsning av dem, som visade sig mycket intressant, förutom att det ibland kanske slog över lite väl mycket i reklam för Bonniers utgivning: både den av Jane Austen i nyöversättning och Prinsessan de Clèves togs upp, den sista i samband med ett resonemang om hur det ofta är tillfälligheter som styr om en nyutgiven klassiker visare sig bli en lyckad satsning eller ej. En annan intressant aspekt var hur lätt det är att drabbas av ovilja att läsa en bok så många andra har åsikter om.
Därefter följde två kortseminarier där författare presenterade sina böcker: först Anna Lihammer med Arkeologiska upptäckter i Sverige, vilket förefaller vara en trevlig bok om enstaka utgrävningar och hur de påverkat synen på historien, och sedan Åke Persson med 101 historiska myter, där alltifrån svampknaprande bärsärkar till klassiska vita marmorstatyer skall avslöjas som senare påhitt. Recensioner av båda kommer förhoppningsvis dyka upp här någon gång i framtiden. Emellan dessa hans det också med att gå till deckarakademin och äta en temla.
Så åter ett lite större seminarie: »Det magiska Norden«, där författare från fyra nordiska länder – John Ajvide Lindqvist, Lene Kaaberbøl, Jo Nesbø samt Andri Snær Magnason – diskuterade fantastik: återigen intressant, även om det var roligast i avvikelserna från ämnet. Även om samtal fördes på fyra språk, förutom utslätad skandinaviska (vid ett par tillfällen fick engelska tas till) så gick det bra att hänga med, och saker som nödvändigheten att förankra berättelsen i verkligheten, hur man kan använda frågan om ordningen återställs på slutet för att avgöra genre, litteraturen som moralism och annat diskuterades. Tråkigt dock att seminariet låg samtidigt med »Vårt behov av skräck – vampyrer i en tradition« som också lät intressant
Slutligen hans även en föreläsning av Göran Hägg över hans nya bok Gud i Sverige med: »föreläsning« trots att det formellt var upplagt som en diskussion med Alf Linderman, men Hägg har som tidigare noterades en vana att ta ett ämne och springa iväg med det. Roligt var det dock, ty prata kan han.
Så slöts andra dagen.
Read Full Post »
