Superhjälteserier från tidigt nittiotal har inte åldrats väl. Inte nog med att tecknarstilen ter sig oattraktivt långt från den rena linjen och färgtrycken ännu inte kan klara tonade övergångar så finns fortfarande diverse problematiska ideal i såväl teckningar som historier. Kroppsidealen har helt urartat: det är ben som är alldeles för långa, och för männen vanligen överkroppar med muskler som östtyska tyngdlyftare(ja Liefeld, jag skyller på dig). Man tycker bikiniuppslag är naturliga. Det finns en viss dimmig föreställning om att man bör nyansera sina porträtt av minoriteter, men långt ifrån tillräckligt för att det egentligen skall bli vettigt.
Allt detta, och en del därtill finns att beskåda i samlingsvolymen The new mutants: The end of the beginning, som samlar olika X-men-serier från 1990 till 1991. Det är en period jag egentligen inte har mycket koppling till, men volymen var billig. Det är tre olika större historier som berättas, utan närmare sammanhang mellan sig.
Först hur olika X-team tvingas gå ihop för att ta itu med regimen på Genosha, och i synnerhet en galning som skaffat sig en spindelrobotkropp med diverse förmågor. (Angående det där med minoriteter kan här noteras att trots att Genosha ligger i indiska oceanen, nära afrikanska fastlandet, och man påstår sig inte ha några rasproblem, så är alla som sägs komma därifrån ljushyllta.) Det är en hel del skrikande mot varandra medan det håller på, och någon vända för mycket när de väl är på Genosha, men visst: har man över tjoget mutanter att visa upp krävs det en del för att alla skall få in i alla fall någon käftsmäll.
När detta är över löses egentligen gamla New Mutants upp; av sju tidigare medlemmar blir bara tre kvar, medan nya ansluter. En hel mängd av dessa är nyskapelser, som skall verka tuffa och militära. Deadpool dyker också för första gången upp, dock i tämligen blek form, så inte egentligen något att dregla över. Diverse framtida möjliga historier antyds också, men påbörjas inte här. Istället fås en historia där en obehaglig typ i helkroppsrustning tvingar en unge att äta någon form av energi, vilket via ett par sedvanliga »slagsmål först, samarbete sedan«-vändor slutar i konfrontation med något som sägs vara en gammal fiende av en ganska tröttsam »kan bygga om verkligheten«-typ.
Sist, och minst, får en liten grupp som nog egentligen är skurkar försöka sig på ett uppdrag i det ockuperade Kuwait (jag påminner: 1990-1991), och träffar på några arabiska stereotyper med krafter. Förutom att det är så uppenbart förankrat i samtiden är det oklart om denna ovanligt våldsamma serie tillför mycket.
Just ja, ett problem till bör nämnas: det verkar som Marvel inte koordinerade sina tecknare särskilt väl. Med två eller tre tecknare i samma större äventyr skiljer det sig ibland ordentligt mellan dem i hur olika figurer porträtteras.
Om tidigt nittiotal var en period man läste serier, eller man vill läsa allt om X-men, är denna samling möjligen precis det man vill ha. Men för mig är den för tidig, samtidigt som den inte är riktigt klassisk nog. Man ser var spåren leder, och förskräckes.
Read Full Post »
