På gott och lite ont är det främsta intrycket av Folktro: en besjälad värld att det är en väldigt vacker bokproduktion. Pappret är vitt och strävt, ordentligt inbundet, med rent tryck, ordentlig satsyta som ändå lämnar breda marginaler, och bildmaterial som tyder på att man verkligen ansträngt sig och inte bara slentrianmässigt tagit foton från Wikipedia. Det är en bok man blir glad av att titta på.
Inte fullt lika glad blir man av själva läsningen. Jo, jo, det är en massa skickliga forskare som fått lämna bidrag i ämnet, och tagna vart och ett för sig är de oftast bra, om än något korta (varje bidrag är på en längd motsvarande ett par A4 med text). En skicklig författare kan naturligtvis få en hel del sagt ändå, men intrycket är ändå antologiskt splittrat eftersom ämnena spänner sig från antiken till modern tid, med viss tyngd lagd vid nordisk allmogetro men med inslag från Indien, det gamla Egypten och Rom.
Det är också aningen oklart var i titeln tyngdpunkten skall ligga: en del bidrag ligger klart närmare en diskussion om hur en värld skall vara besjälad, medan andra snarare försöker att diskutera folkligt, vardagligt religiöst tänkande i kontrast till kanske mer bekant officiell, prästerlig religion. Hur Britt-Marie Näsströms bidrag om mithraskulten riktigt passar in förstår jag inte alls.
Det är på inget sätt tråkig läsning, men det känns som det är en samling som försöker sprida ut sig mer än som är fullt nyttigt. Med mer utrymme till varje författare, eller en något stramare redaktionell linje, så hade kanske innanmätet kunnat leva upp till utanverket.
