Feeds:
Posts
Comments

Archive for juni, 2021

Det är väl egentligen inte den bästa anledningen till att läsa Dagsedlar, en samling med de dagsverser Stig Dagerman publicerade i Arbetaren, men ett oväntat nöje var i alla fall att den direkt lockade till jämförelse med – av alla romanfigurer – Marvin från Liftarens guide till galaxen. En av dikterna är nämligen skriven med anledning av en schackspelande robot som drabbats av äckel och ångest, varvid Dagerman förutspår

en robot med magsår och fräknar
och plåtvärk i tarm och trut

Till skillnad från Marvin (men i likhet med Dagerman) får denna robot dock ta sitt eget liv. Den som gillar att söka efter andra tecken framåt kommer förvisso att hitta dem, men detta är som sagt dagsvers: uttalat politisk sådan, ofta kommenterande världshändelser, alltid med sympati för de som utsätts för den, gisslande diktatur och översittarfasoner, med ironi och finess.

Nog har det funnits skrivare av dagsvers med striktare poetik – Dagerman håller sig vanligen med fyraradiga rimmade strofer och enkla rim, och är lätt obrydd om meter: det är i tanken det skall svänga, inte munnen.

Även om det av naturliga skäl finns mycket svartsyn finns också ljusare dagrar. Riktigt så dystert som när Marvin diktar blir det aldrig, och därför aldrig riktigt roligt på samma sätt, inte ens i de gamla kriser som väl slutat att uppröra sinnena. Men det är bra nog ändå, och väl värt att lägga ett par timmar på.

Read Full Post »

När någon skall försvara seriemediet (eller kanske: skulle försvara. Nuförtiden behövs väl inga apologeter?) så hör Alison Bechdel till de goda exemplen: långt från superhjältar och rymdskepp, och istället intellektuell, feministisk, queer, litterär. I Fun home berättar om sin far: begravningsentreprenör och lärare i engelska, diktatorisk, kall, besatt av inredning och trädgård, smygbög som hade affärer med gymnasiepojkar, perfektionist.

Inte en lätt man att ha som far. Inte en lätt man att älska. Inte en lätt man att sörja, när han dör efter att ha blivit överkörd av en lastbil i vad som kan ha varit ett självmord. Modern och bröderna finns också där, men de är bifigurer i denna berättelse.

Minnen av ens föräldrar är också berättelser om en själv, hur man tar efter dem, protesterar mot dem, blir dem. Fadern dog när Alison var student; hon hade nyss kommit ut själv, och fått reda på att han hade affärer med pojkar. Hon är självanalytisk och har en nästan för klar syn för möjliga litterära anspelningar (och ibland kommenterar hon själv att vissa saker är lite för bra så att sanningen blir osannolik). Hon jämför sig själv med fadern, hon saknar honom uppenbart, trots att han kunde vara skrämmande och farlig, sällan framstod som han egentligen brydde sig om sin familj.

Det finns många serier som är mer spännande än denna. Det finns en del som kan mäta sig med den humor jag hittills knappt berört. Det finns troligen också de som är mätbara som intelligenta uppväxtskildringar och personporträtt, men dessa är rimligen mycket få. Om nu behovet av bevis för seriemediets inneboende möjligheter ännu inte är mättat, så är inte heller Fun homes möjligheter att vara ett av dem ännu uttömt.

Read Full Post »

En karta i en skönlitterär bok innebär vanligen att boken riktar sig till barn, eller att den innehåller fantastiska drag (ett tredje alternativ är att det är en detektivhistoria, men dessa kartor är i regel ganska skissartade). Det är alltså ett tecken att vi är på väg till en plats som knappt finns, eller kanske hellre som finns i särskilt potent form: en plats där underbara ting kommer utspela sig, där djur kan tala, ringar kan göra en osynlig och mattor kan flyga. Kartor är därför ett bra sätt att öka intresset.

I den av Huw Lewis-Jones redigerade The writer’s map förklarar författare och konstnärer varför just de älskar kartor som komplement till litteratur; essäerna täcker alla tänkbara världar: Midgård, Narnia, Sjumilaskogen, Mumindalen, Skattkammarön; platser att glädjas åt och återkomma till. Det är ingen dålig samling som medverkar: på omslaget står bland annat Philip Pullman, Lev Grossman och David Mitchell (författaren, inte komikern); andra har medverkat att skapa kartor och annan rekvisita för bland annat Sagan om Ringen och Harry Potter, eller illustrerat klassiker som Robinson Crusoe.

Det är en på alla sätt trevlig bok: texterna är av ett lagom utmanande slag: de barndomsminnen som finns är ljusa, men inte heltigenom. Bildmaterialet är fantastiskt och blandar illustrationer av moderna verk med kartor så gamla att mycket på dem är fiktion. Precis som på en bra karta kan man gå vilse i fantasin, en kort stund eller en hel dag.

Read Full Post »

Trots den stora krigströtthet som möter en från även tidigare entusiaster i 1918, den sista boken i Peter Englunds skildring av första världskriget, så är det fortfarande tydligt att kriget kommer fortsätta, och att det inte till en början är givet hur det kommer sluta. Borta i Bretsk-Litovsk förhandlar centralmakter med bolsjeviker, på västfronten inväntar man alltmer spänt de amerikanska förbanden: ska Tyskland kunna vinna måste de snabbt sluta fred och nå ett avgörande. På våren verkar det fortfarande möjligt: nya förband från östfronten kan sättas in, nya taktiker och tekniska landvinningar gör att fronterna kan förflyttas. Kan de möjligen ta viktiga knutar, kanske till och med Paris?

Ibland funderar i alla fall vissa av personerna i sådana banor. För det mesta har de dock betydligt mer närliggande problem: klara sig igenom en strid, hitta mat, fundera på om de skall desertera. Vissa har återhämtat sig från skador, vill tillbaka in i striden, andra vill dit för första gången. Andra känner lättnad över en förhoppningsvis lugn postering. Några mottar dödsbud, försöker rymma ur fångenskap, kämpar på i allt vidrigare förhållanden.

Till slut kommer dock avgörandet: en tysk offensiv ställs in, vänds i reträtt. Ententen trycker på, allt hårdare. Amerikanerna är lika naiva som européerna var i början av kriget, går till anfall och mejas ner. Men de är många, och tyskarna är allt färre. Till slut går allt fort, fort: plötsligt står arméerna i Belgien, Serbien är befriat, folk gör uppror, kejsare avgår. Så fred. En fred de flesta möter med glädje, andra likgiltighet. Några besvikelse. En fred som inte kommer vara, men en som låter folk leva fler dagar och år.

Read Full Post »