Människor som tänker och skriver om historia kan, om man är så lagd, delas in i två grupper: de som menar att människorna i stort sett är desamma nu som för femtusen år sedan, och de som menar att vi idag har ett känsloliv som väsentligen skiljer sig från våra förfäder. Magnus Västerbro tillhör uppenbart förra gruppen, i varje fall av vad som framgår av hans Kärlekens tid, en kärlekens kulturhistoria som täcker de senaste 2500 åren, från de gamla grekerna fram till dagens Sverige.
Det bärande argumentet är väsentligen att kärleken inte är någon ny uppfinning, ej heller är värderingen av den som önskvärd något nytt: i vissa tongivande grupper har den förvisso inte setts som välkommen, men tron att man förr nästan enbart giftes bort av sina föräldrar, eller av mer eller mindre materalistiska skäl, motbevisas igen och igen: oavsett vilken period han än skriver om hittar han exempel på att människor uppenbart varit djupt fästade vid varandra, och utgått från sina känslor när de valt partner: frågan har snarare varit hur familj och samhälle sedan reagerat. Även perioder och grupper där man traditionellt ansett att föräldrarna haft ovanligt stark ställning har dessa förmodligen ofta kunnat acceptera ens självvalda partner, om bara status och ekonomi någorlunda motsvarar deras krav, om inte hopp.
Detta är ändå kärlek som vågar säga sitt namn; Västerbro ser även till att lyfta fram även sådan som inte alls setts som ens tänkbar. De gamla grekernas uppskattning av relationer mellan äldre och yngre män är välkänd, men homosexuell kärlek försvann inte när den slutade accepteras i och med förändrade seder (kristendomen var då sista spiken i garderoben): även sådan finns exempel på genom århundradena, vad en reaktionära personer som längtar tillbaka till mitten av förrförra seklet tror.
Det är en välskriven, varierad, intressant och ögonöppnande bok som nog tyvärr inte kommer läsas eller accepteras av de som mest borde ta till sig av dess innehåll. Men även för oss som inte egentligen finner det överraskande med kvinnor som tar till magi för att få andra kvinnor att notera dem på 300-talet, eller adelskvinnor som själva vill välja sina makar, eller att synen på kärleken varierat väldeliga finns mycket att lära.
