För bara ett par år sedan avslutades arbetet med första versionen av Svenska Akademiens ordbok, ett arbete som pågick i väl över hundra år (ja, över två hundra om man räknar de tidiga försök som inte ledde till någon utgivning). Man kunde tro att de redaktörer som precis blivit klara med Öxna skulle önska lite vila, men nej: det har ju hänt så mycket sedan 1883, så en rejäl översyn och supplering framstod som av nöden, även om pengar först måste säkras.
Ett firande kunde man dock kosta på sig: man hade ju trots allt kommit i mål ett par år innan Sagrada Familia, som man dessutom sportsligt nog givit visst försprång. Således utgavs en liten volym med titeln SAOB: en jubileumsbok, där de som vill veta mer om detta den svenska språkkunnighetens portalverk kan få lära sig ännu mer.
Grovt sett kan man dela boken i två hälfter: i den förra förklaras hur arbetet utförts, av diverse folk som varit inblandat i detta, och i den andra får diverse personer som inte varit det skriva om andra saker som är mer eller mindre kopplade till bruket av SAOB: Tomas Riad för något resonemang om att ords betydelse utvecklats som förmodligen är väldigt subtilt och bra, Jila Mossaed diktar om sin tvåspråkighet, Sara Lövestam skriver om olika ord hon haft anledning att slå upp, och Fredrik Lindström kåserar om hur ord ibland får helt nya betydelser när deras gamla bleknat bort: när det inte längre finns fån(ograf)trattar kan man omtolka förleden och göra ordet till ett invektiv istället.
Om den andra halvan sålunda vanligen når upp till den nivå av lärorik förströelse man kan hoppas på är den första lite mindre lustifikationsbetonad: den är inte direkt tungrodd, men kräver väl ett lite mer specifikt intresse för lexikografi samt utredningar av olika betydelser och varianter, så att man kan intressera sig lika mycket för vilken vokal som avslutat »åsna« under femtonhundratalet som vad v-jeans egentligen är för plagg.
