I den lilla olivmonarkin Minorca regerar några år in på nittonhundratalet storhertig Ramon XX, utfattig men annars tämligen nöjd. Hans rike är förvisso nästan helt förpantat, hans kosthållning är allt annat än för en storhertig passande, men hans undersåtar är trogna och förutom kravbreven finns inga större bekymmer. Då dyker den osympatiske herr Binzer upp med dolda mot en svavelfyndighet som skulle tvinga det lilla riket, där inget tycks ha hänt sedan Napoleonkrigen, in i samtiden Dessutom är en osedvanligt otrevlig skuld på väg att utlöpa, och det finns måhända ändå undersåtar som inte är så nöjda med sakernas tillstånd?
Samtidigt sitter i London professor Pelotard, alias Filip Collin, internationell gentlemannabov, och planerar en kupp i minorciska värdepapper. Först skall han bara ta hand om en otrevlig konkurrent, sedan kan han ta sig ner mot Minorca för att kunna presentera sig som den nye huvudfodringsägaren. När hans bana så korsas av en vacker, mystisk ung kvinna, så är handlingen på allvar igång i Frank Hellers Storhertigens finanser.
Det är en trevlig liten äventyrsberättelse, något åt Tintinhållet, med smårepubliker, kraftkarlar, lömska upprorsmän, giriga skurkar och sköna damer, båtfärder och nattliga rekognoseringar genom ett nermörkt Mahon, innan ordningen kan återställas och de skyldiga ställas inför rättvisan – vanligen den högsta, ty slutet är mer blodigt än jag riktigt skulle väntat mig. Världsmannen Collin är dock en utmärkt typ, helt orubblig, och hans allierade solida men ibland aningen fåniga bredvid denne, och det hela är en förtjusande bagatell som tiden varit synnerligen vänlig mot.
