Den andra delen av Henriks Berggrens serie Landet utanför behandlar september 1940 till årsskiftet 1942-1943: mestadels tunga, slitiga dagar, då Sverige återigen tvingades kompromissa med hedern för att säkra freden. Permittenttrafiken till och från Norge hade redan medgetts, men nu önskades även truppöverföring till Finland som gett sig i Tysklands händer och med dem anfallit Sovjet (allt skylt av ett statsrättsligt fikonlöv).
Balansgången var nu ännu vanskligare: Tyskland var fortfarande starkt, men verkade kanske inte fullt lika orubbligt när det själv påtagit sig ett tvåfrontskrig och amerikanerna börjat öka sitt stöd. Sverige var omgivet av ockuperade eller tyskallierade länder. Tyskarna yrkade på censur, justitieministern var inte ovillig. I Göteborg låg en grupp norska handelsskepp i kvarstad. Allt fler rapporter inkom om tyska övergrepp, mot norrmän och judar.
Att hålla Sverige utanför kriget, och i slutändan ändå någotsånär okomprometterat, var en bedrift. Berggren skildrar dock inte enbart om politik: även sådant som idrott, folkhushållning och kultur får utrymme, även om det mesta naturligtvis färgas av kriget. Målet är att försöka skriva fram tiden som den upplevdes: vad visste regeringen vid midsommarkrisen? Och kanske viktigare: vad visste man innan, och hur försökte man parera?
