Ian Mortimers handbok för tidsresenärer till engelsk medeltid var så lyckad att han även skrivit The time travellers guide to Elizabethan England, med ett liknande upplägg: det är egentligen inte så mycket en halvlustig historiebok med format av resehjälp som en allmän orientering i tid och tänkesätt: vad åt folk, hur bodde de, hur fungerade lagen?
Tidsresandet blir då främst en enstaka blinkning och ett sätt att direkt tala till läsaren om hur denne skulle uppfattat något (t.ex. synen på hygien, eller klass, eller vad man får säga om religion). Det fungerar,och blir aldrig irriterande – till skillnad från förkärleken att lista alla ägodelar tillhörande någon bonde i Yorkshire eller änkefru i Lincoln –, men gör också att man undrar om det inte varit lika bra att helt skippa konceptet, trots att titeln inte skulle blivit fullt lika spännande.
Nåväl, antalet människor som hellre än 1300-talet skulle vilja besöka Glorianas England är nog stort – speciellt mot slutet av hennes regering, då man skulle kunna gå på the Globe och se Shakespeare i sina egna pjäser. Mycket mer lockande än digerdöden, även om Londons teatrar också höll stängda för pest, och även andra sjukdomar grasserade. 1500-talet var förvisso inte ett gott århundrade för alla, med svält, drakoniska lagar, religionsförföljelser och annat. Men det var en tid där det är lätt att hitta tidiga exempel på sådant vi än i dag håller som värdefullt. Att faktiskt resa dit är en spännande tanke, men jag tror faktiskt jag nöjer mig med att kunna göra det i andra hand, via böcker som denna.
Lämna ett svar