Jag blir inte riktigt klok på vart David Dunér egentligen syftat med sin Svensk idéhistoria: forntid, medeltid, renässans. Förvisso skulle man väl kunna svara att det är menat som en översikt över idéhistorien under de tider en sådan låter sig skrivas utan att volymen som skall omfatta den blir helt otymplig, men även som sådan känns den lite lös i kanten.
Författaren skriver själv att man tidigare vanligen börjat sådana översikter i medeltiden, när det först finns källor som på djupare sätt redogör för enskildas tankebanor, och det märks att det finns en liknande uppdelning här i före och efter den latinska skriftens utbredning. De första årtusendena skriver han primärt utifrån materiella förutsättningar, exempelvis hur det nomadiska jägar-samlar-samhällets tankar och idéer skiljer sig från det bofasta jordbrukarsamhället, men när han kommer till medeltiden blir det snarare fokus enbart på idéer som uttryckts i skrift eller varit på andra sätt skriftnära.
Det finns förvisso en del missar i detaljer (som folketymologin för Hugin och Munin), men det som främst gör att boken känns otillfredsställande är att den mest konstaterar saker, och egentligen aldrig riktigt framställer det som att det finns olika sätt att betrakta en fråga (utom möjligen när författaren inte håller med sina källor). Texten är sluten: det finns inga hänvisningar för att söka ytterligare kunskap, mer än en listning av brukade källor på slutet, förvisso tematiskt ordnad. Det finns heller inte mer än ett personregister, vilket är extra besvärande när bokens första tredjedel behandlar tider där vi knappt känner några namn. Däremot är bildmaterialet ofta utmärkt, med många bilder som inte är de man normalt förväntar sig; även övrig formgivning förtjänar ett erkännande.
I slutändan är dock frågan vad man egentligen skall göra med denna bok: förvisso är dess översikt över olika former av formellt tänkande under senmedeltid och femtonhundratal inget att fnysa åt, men dess skildring av tiden därförinnan är tyvärr inte den triumf som skulle kunna bli fallet när man använder beprövad metodik på ett lite oväntat område. Jag undrar om det kanske inte hade varit bättre att inte försöka bryta ny mark. Ibland är det att en idé är gammal ett tecken på att den är bra, inte att den är mogen att omprövas.
Lämna ett svar