Titeln på Robert Amans När Fantomen blev svensk speglar innehållet väl: detta är en bok som diskuterar politiken i Fantomenserien, i synnerhet de serier som under sjuttiotalet producerades av svenska Team Fantomen på licens, och som boken hävdar starkt bidrog till att Fantomen varit ensam av superhjältar att kunna ha en kontinuerlig utgivning i landet (även upplagorna idag är långt från storhetsårens).
I fem kapitel skärskådas olika aspekter, även om tre av dem har väldigt tätt kopplade teman kring de forna koloniernas utveckling och diverse försök av rebellrörelser att sedan avskaffa de kvarvarande, formellt ickekoloniala regimerna. Även de två senare, om miljöförstöring och kvinnlig frigörelse, kopplas i viss mån samman med dessa teman.
Huvudtesen som drivs, på ett sätt som får kallas akademiskt med utbyggd notapparat och återkommande hänvisningar till diverse teoribyggen, är att den syn på världen som framkom i mångt och mycket låg i linje med den i Sverige förhärskande, med stöd åt frigörelse från gamla europeiska herrar och antikapitalistisk retorik. Resultatet blev inte alltid helgjutet, men inställningen var ändå långt mer progressiv än i andra serier. Ibland var den mer lågmäld, ibland mer uttalat didaktisk.
Även om stilen som sagt får anses som mer åt det intellektuella hållet är den inte svårgenomträngligt teoretiserande: när en idé introduceras görs det ofta på ett sätt som gör att läsaren enkelt kan hänga med och se hur den är applicerbar. Man behöver alltså knappast själv ha någon bakgrund i kulturstudier för att kunna ta till sig innehållet. För den som kan sin Fantomen finns måhända någon liten miss: även om det inte är fullt relevant för tesen är det exempelvis märkligt att det aldrig nämns hur en av Fantomenhustrurna faktiskt var från Sverige, men såvida man inte vill höra annat än gott om östra mörkrets väktare så är det bara att rekommendera.
Lämna ett svar