Feeds:
Posts
Comments

Archive for the ‘Bibeln’ Category

Leviticus

Tredje Mosebok kan i princip sammanfattas som varande de hebreiska renhetslagarna: det finns inte mycket av handling, men desto mer av föreskrifter. Förutom de tradigt repetitiva lagarna för diverse offer (av boskap, småboskap, fåglar, alla med beskrivningar av diverse olika typer av offer) finns här uppgifter om vilka djur som är rena (idisslare med kluvna hovar; vattendjur med fjäll och fenor; fåglar, dock inte sådana som tar rov) respektive orena (dessa listas vanligen separat, men i princip är det vad övrigt är), hur präster skall avgöra vad som är spetälskt och därmed orent, samt vem man ej får ha sexuella förbindelser med (i princip desamma som idag skulle leda till lagföring för incest, samt motsvarandes äkta makar, samt även makas syster eller närmare kvinnliga släktingar – lagarna är uppenbart skrivna för män). Dessutom påpekas i detta sammanhang att man inte skall offra sina barn till Molok – varför just detta är extra förbjudet förklaras dock inte.

Dessutom finner man här föreskrifter om de judiska högtiderna, inklusive det jubelår som skall firas vart femtionde år, då all mark som varit såld skall återgå till sina ägare, och alla israelitiska skuldslavar friges.

Bäst är det stycke där Herren förklarar vad som skall ske med de som inte upprätthåller hans förbund: »Jag skall låta er himmel bli som järn och er jord som koppar«. Jag förstår inte exakt vad som menas, men jag tror inte heller jag vill veta. Stycket fortsätter med en del andra straff, för de som framhärdar i sin olydnad. Det finns mycket att säga om att skriva kontrakt med djävulen, men frågan är om inte Gud är mer skrämmande: inte nog med att man absolut inte vill bryta dem, han dikterar villkoren själv.

Read Full Post »

Exodus

Om det finns något att lära från Andra Mosebok så är det: håll dig väl med Herren, ty han är en nitälskande gud. Tillika en hämndlysten, okontrollerad och allmänt elak gud. Låt oss ta hela historien med Farao: visst, israeliterna hålls i fångenskap och får inte gå ut och be i öknen, och Farao vill döda alla nyfödda gossebarn, så man förstår att Gud kan tänkas vilja frige sitt folk och kanske också hämnas lite grann på Farao och andra välförtjänta puckon. Lite plågor i stil med paddor, mygg eller konstant mörker kan faktiskt ses som påkallat. Men. Varför i helvete måste han gå omkring och låtsas som om det bara är Farao som är att beskylla, när det faktiskt är Herren själv som förhärdar hans sinne så att han inte släpper iväg israeliterna? Och det där med att döda allt förstfött – gick inte igenom det där redan i Första Modebok, att kollektiva bestraffningar inte är acceptabelt?

Gud försöker i och för sig ursäkta sig med att han bara gjorde det för att det skulle bli uppenbart för egyptierna att han är den mäktigaste guden, men kan inte en gudom som påstår sig ha skapat världen hitta på något lite mer konstruktivt med sina krafter? Jag har hört att skapandet av olivträd brukar vara uppskattat…

Annat man lär sig: Gud är besatt av detaljer. Man slipper visserligen nästan helt genealogin, men å andra sidan får man, långa, långa beskrivningar av förbundsarken,tabernaklet, bordet, ljusstaken, rökelsealtaret, smörjelseoljan, brännofferaltaret och kopparbäckenet. Liksom prästernas klädesdräkt. Inte rolig läsning.

Dessutom, utöver tio Guds bud, även uppbyggliga saker som »En trollkvinna skall du inte låta leva« och »Du skall inte koka en killing i dess moders mjölk« (vilken kommer direkt efter föreskrifter för de tre stora högtiderna, och egentligen är en markering mot andra kulter). Detta stycke är väl annars det som innehåller mest vett, även om det är lika delar nåd och barbari.

Till slut ett par ord om monoteismen: det är här tämligen klart att någon strikt sådan inte ens förespeglade Herren: man skall visserligen inte tillbe några andra gudar, men det sägs faktiskt inget om att dessa skulle vara falska, bara att Herren är en svartsjuk gud som inte kan gå med på sådant.

Read Full Post »

Genesis

Jag har nu äntligen tagit mig i kragen och påbörjat ett projekt jag under en längre tid haft tankar på: jag skall läsa Bibeln. Närmare bestämt den bibel jag fick i konfirmationsgåva, en moderniserad utgåva av 1917 års bibel (egentligen skulle jag vilja läsa Karl XII:s bibel med moderniserad stavning men bibehållen grammatik, men jag vet inte om någon sådan finns att få tag på). Språket är stundom erbarmligt, men jag tror inte den senaste översättningen är stort bättre. Vidare är böckernas bok är en tjock sak, så jag planerar att ta en eller ett par av dess böcker i taget.

Först ut: Första Mosebok. Direkt slår en det absurda i alla fundamentalistiska tolkningar, när de som nedtecknade boken bestämt sig för att ta med två inte helt kompatibla skapelseberättelser: först svävar Guds ande över vattnet och skapar världen på sex dagar och vilar på den sjunde och ser att det var gott och hela den baletten, och sedan skapar Herren Gud (de två varianterna motsvarar de hebreiska Elohim respektive Jahve) världen, människorna och djuren. Sedan kommer syndafall och Kain och Abel och syndafloden och Babels torn och allt det där, för det mesta ytterst kortfattat. Insprängt i detta finns också de eviga släkttavlorna där Sem födde Arpaksad födde Sela födde Eber födde Joktan födde Hasarmavet (autentiskt exempel, fast jag har uteslutit alla syskon), vilket leder till undran hur någon orkat bry sig?

Annat man kan lära sig: Gud är en elak, sadistisk jävel som överreagerar så fort människan inte beter sig som han vill (innan han förstör Sodom får Abraham att lova att avstå om det går att uppbringa 10 ärliga män i staden, så att sådana slipper straffas för andras synder. Jag vet inte vad som är värst här: Gud, eller att det tydligen inte gick att hitta 10 sådana män). Saker som att låtsas begära Abrahams son som offer, eller att ha ihjäl Onan bara för att han inte ville göra sin brors änka gravid är också mindre tilltalande. Sagda änka är för övrigt ett ypperligt exempel på den sjuka sexualmoralen: när hon inte tycks få den kvarvarande brodern till make (eftersom de gått så bra med de tidigare två) så klär hon ut sig till hora och skaffar barn med svärfar. Sex inom familjen är över huvud taget en specialgren: Förutom historien om Lots döttrar (som man inte får reda på vad de heter) som super sin far full och sedan ligger med honom och föder två barn som blir stamfar till de moabiter och de ammoniter (sa ju att jag ville ha Karl XII-grammatik) så är hela Abrahams familj ett enda näste av giften med halvsystrar och kusiner och annat på ett sätt som väl närmast kan jämföras huset Habsburgs spanska gren.

En särskild utmärkelse för sadism går dock till Jakobs söner Simeon och Levi, som när deras syster våldtagits lurar våldtäktsmännen och hela deras stad att omskära sig med ett löfte om att de då skall få deras syster till maka, och sedan när hela stan ligger där med infekterade kukar går de runt och har ihjäl allt som på väggen pissar (fan, vad jag vill ha Karl XII:s Bibel: »allt mankön« är inte tiondelen så bra). Å andra sidan: den som är så dum att den tror att någon skulle vilja ha en våldtäktsman som svåger kan knappast klaga om den blir lurad.

Sedan avslutas hela alltet med berättelsen om hur Josef blir Faraos högra hand och räddar Egypten från hungersnöd (och på köpet genomför ett statligt övertagande av all jordbruksmark och alla kreatur, dessutom via »ärligt« köp), men den berättelsen är rätt tråkig, förutom den avslutande välsignelsen där Jakob välsignar alla sina tolv söner med lite poesi: »Ett ungt lejon är Juda«, och så vidare.

Betraktat rent estetiskt är det väl så långt av rätt blandad karaktär, med en del bra stycken uppblandat i stycken som man hastar förbi. Moraliskt finns dock inte mycket att ta efter.

Read Full Post »

« Newer Posts