Man får ge Abbé Prévosts Manon Lescaut att titelkaraktären faktiskt inte är den »obegåvande … glädjeflicka« som introduktionen talar om; ett intryck som omslaget försöker förstärka, möjligen för att ytterligare sälja boken till den »moderna tidens nyktra och cyniska människa« (alltså människan av 1961, när översättningen gjordes). Visst, Manon är inget vidare föredöme: självupptagen, flyktig, övermodig, nöjeslysten, girig, och mycket vacker; hon skulle varit en mycket god mätress åt någon rik adelsman, om det inte varit för bokens huvudperson, den unge, fattige chevalier des Grieux.
Det är en dubbel tragedi: hade de inte träffat varandra hade hon kunnat hamna i kretsar som passat henne, och han kunnat fortsätta på en hedervärd bana, lämplig för en yngre son till en lågadelsman från provinsen. Nu drabbas han av en allt uppslukande förälskelse, och även hon tycks dras till honom, vilket inte är någon av dem till gagn.
Nu låter detta som en stor tragedi. Det är det knappast. Chevaliern fylls visserligen av kval när han skiljs från Manon, eller hennes omättlighet drar dem i fördärvet, men det är lika mycket en skälmroman, där han försöker få tag på pengar för att försörja dem, vanligen genom att lura någon att ta Manon som underhållsdam och sedan smita med pengarna innan något hänt (det fungerar aldrig). Samtidigt kommer här det som gör det märkligaste intrycket på den nutida läsaren: chevaliern måste moraliskt försvara att ha levt i synd med Manon, ha falskspelat och försökt stjäla pengar, att han flytt från prästseminariet och gång på gång gjort sin vän Tiberge sorg och besvikelse, men att han vid ett tillfälle dödat en fängelsevakt läggs honom aldrig till last.
Manon Lescaut är vad som får kallas en tidig bok: det går tämligen lätt att tänka sig en mer utdragen själslig tortyr av chevaliern, en handling byggd mindre på sammanträffanden och att huvudpersonens uppträdande får alla att förstå att han egentligen är en fin ung man (kontrasten med Manon görs tyvärr inte mycket av). Det är inte en dålig bok, men åldern skiner ibland igenom.
