En sak bör troligen göras klar från början: Bengt Liljegrens Adolf Hitler är inte en bok om krig, eller politik, eller förintelsen. Det är en bok om en man som deltog i ett krig, gick in politiken, startade ett nytt krig, och gav order om att utplåna Europas judar. men också en man som var barnsligt förtjust i bakelser, som hade problem att närma sig kvinnor och som älskade hundar. Det är alltså en biografi som främst är ute efter att skildra personen, och inte hans tid eller exakt hur hans beslut påverkade andra. Den som vill veta mer om vad som gjorde att nazisterna kunde ta och behålla makten i Tyskland, eller exakt hur Hitlers toppridning av sina befälhavare påverkade kriget, eller hur förintelsen var organiserad, får alltså vackert leta reda på annan läsning. För den som är nyfiken på Hitler, och vill få en hel del myter som spunnits kring hans person avfärdade, kan det här dock vara helt rätt bok.
Annars finns det ju just nu en hel del litteratur om Hitler och hans kollegor i diktatorskrået att tillgå just nu: i bokhandlarna finns två andra böcker om Führern, en om Mussolini, och möjligen fortfarande om Stalin. Eftersom jag inte läst några av dessa kan jag inte säga om de är bättre läsning än denna, men det är högst otroligt att de bjuder på fler detaljer. Liljegren syfte är bland annat att visa att Hitler inte bör betraktas som ett unikum, ett monster i mänsklig hamn utan känslor, utan som en människa, låt vara en som lyckades kombinera ett flertal egenskaper som gav ledde Tyskland och Europa rätt ner i barbariet.
Boken fokuserar rätt så mycket på Hitlers uppväxt, och därför handlar också bara halva boken om hans tid vid makten. Den bild man får är knappast den man förväntar sig: den unge Hitler tycks knappast vara ämnat till världsomstörtare när han sitter på ett härbärge och diskuterar politik med judar, eller försöker kränga billiga tavlor via judiska affärsmän. Idéer i stil med att ”Hitler råkade ut för en osympatisk judisk läkare/officer/något annat” avfärdas i stort sett samtliga. Den idé som framförs som förklaring till antisemitismen är istället Hitlers omfattande av socialdarwinismen i dess mest vidriga form: tyskarna skulle till varje pris nå till positionen som vinnare, och då måste »parasiter« utplånas.
Bokens styrka är väl den gedigna forskningen som gjorts för att dra fram pikanta detaljer. Många olika facetter belyses, och språket flyter lätt. Dess svaghet är i stort sett densamma: det bjuds på många detaljer, men väldigt lite analys. Man hade önskat en djupare förklaring av varför han lyckades ta sig till makten än ett pekande på hans förmåga att förtrolla både folkmassor och enskilda människor, mer belysning på frågan om varför han beslöt sig för att utplåna judar, homosexuella, romer, polacker och handikappade och hur han lyckades få sin omgivning att gå med på detta. Syftet att försöka förändra föreställningarna av Hitler så att mer än bara Diktatorn kommer i ljuset är vällovligt, men här får det tyvärr ta upp lite för mycket plats. För den som redan vet en hel del om den stora historien under och före andra världskriget och vill veta mer specifikt om dess viktigaste aktör är denna bok att rekommendera, men den som vill ha mer historia och mindre biografiska detaljer får nog söka på annan plats.
