Chinua Achebes Allt går sönder har fått status som en modern klassiker, den bok man först vänder sig till om man vill läsa om kolonialismens förstörelse av gamla strukturer skildrat av någon med rötter i en av de kulturer som därför brustit. Gott så: den som vill läsa om detta kommer finna det som sökes. Men för övriga då? Som berättelse står den på två ben: exotism runt igbofolket, och porträttet av huvudpersonen Okonkwo, en herre drabbad av självmedvetandets gissel och med bara ett verktyg att lösa konflikter – våld.
Okonkwos liv skildras, från barndomen med den late och slarvige fadern, vilken han skämdes så för att han fick överstora ambitioner och lika stor arbetsvilja tillsammans med en oförmåganatt lyssna på vad han själv känner istället för att göra vad han tror förväntas av en riktig karl. Okonkwe har både glädjeämnen och sorger: det går bra för honom, men hans äldste son Nwoye verkar bli vad han ser som en veklig odugling, utan den sorts manlighet Okonkwo själv bekänner sig till. Av sina barn är det egentligen bara dottern till andra hustrun, den sjukliga Enzinma, han riktigt uppskattar, även om ingen av de andra är en besvikelse likt Nwoye.
Handling är som sagt inte så mycket att ha: visst händer det saker, men det är inte förrän på slutet, när engelsmännen börjar komma i form av missionärer och kolonisatörer som det blir lite verklig nerv i det hela. Inte för att det tidigare varit odramatiskt – Okonkwo är som sagt en våldsam man, och det händer ofta att blodet flyter –, men det verkar inte finnas någon större poäng med det än att skildra någon aspekt av Okonkwo eller igbofolket. Detta hör man dock inte så mycket om i olika sammanfattningar av boken, som snarare får den att låta som om den mest skulle handla om Okonkwos kamp mot kristendomen: så är inte fallet. Visserligen är det en snabbläst bok, men det är inte förrän i sista femtedelen de två makterna drabbar samman. Vid det laget vet man dock vad det är som står på spel: igbofolkets gemenskap, men också deras rätt till i västerländska ögon motbjudande seder som dödande av tvillingar vid födseln.
Allt går sönder må kunna räknas som en modern klassiker för att den införde nya perspektiv, men hade den skrivits idag hade den troligen gått rätt så obemärkt förbi. Jag vill absolut inte avråda från läsning, men dess kraft är inte vad den troligen en gång var.
