Även på antiken roade man sig med att lyssna på bisarra historier om människor som gjorde konstiga saker, eller berättelser om ovanligt dyra/stora/långtifrånkommande saker. Detta borde man väl kunna skriva en bok på? Allan och Cecilia Klynne har i varje fall gjort ett försök med Antika rekordboken, även om det inte är speciellt lyckat. Förvisso får man läsa om diverse märkligheter som greker och romare satte på pränt, men tyvärr så lider boken av stora brister. Inte är det väl orimligt att förvänta sig att man bara skall dra samma anekdot mer än en gång? Nu får man möta Largos och Blofeldts läromästare Vedius Pollo och hans muränor två gånger, utan att man blir speciellt mycket klokare för det. Vad gäller urvalet så slås man av mängden kejserlig skörlevnad lyft direkt ur Historia Augusta, utan minsta tanke på att detta verk tycks ha skrivit enbart för att svartmåla dessa kejsare. Inte heller språkhanteringen är speciellt lysande; det finns bland annat ett par »okända« personer skall ha utfört olika bedrifter, trots att dessa personer är namngivna – en av dem är den allt annat än okände Filippides (som vi till och med har ett alternativt namn på: Feidippides), han som skall ha sprungit det första Marathonloppet. Ibland blir posterna rent av obegripliga: varför skulle Tiridates av Armenien ha fått pengar genom att förolämpa kejsaren? Och varför skall Plinius den yngres åsikter om hur en värd skall bete sig stå med som om det handlade om ett verkligt gästabud? Och varför dessa trasgranna illustrationer ihopplockade från diverse håll, ibland helt utan närmare koppling till texten?
Nå, något positivt skall väl också sägas: det var faktiskt intressant att läsa om hur Tiberius fick en bankkris på halsen och tvingades öppna stadskassan. Men att dne incidenten är intressant idag är knappast författarnas förtjänst.
