I andra boken om Lord Peter Wimsey, Clouds of Witness, visar sig redan några av de kännetecken som gör att Dorothy L. Sayers bokserie står ut från vad som gäller de flesta tidiga pusseldeckare: det finns en klar, övergripande historia minst lika viktig som de detektiva inslagen; mer än vaga idéer om att dr Watson ibland är gift och ibland änkling eller att Poirot drar sig tillbaka för ägna sig åt squashodling. Brottet är dock det vanliga: mord, och dessutom i familjen. Död är syster Marys fästman, anklagad bror Gerald (den nuvarande hertigen), och det hela kompliceras av att ingen av dem verkar villig berätta vad som verkligen hände den där kvällen när Denis Cathcart hittades skjuten i bröstet.
Som detektivhistoria är den aningen ovanlig i att nästan inga krumbukter görs för att hålla sanningen från läsaren: när Lord Peter kommer till sanningen meddelas den vanligen omedelbart, vilket gör att man rätt tidigt börjar skala bort mystiska omständigheter – sådana finns det dock som vanligt gott om. Bokens klimax tar således inte formen av ett litet rum där detektiven samlar de misstänkta för att plötsligt peka ut någon dittills helt förbisedd person, utan av ett försvar inför engelska överhuset (hertigar kan ju gunås inte ställas inför en domstol bestående av vanliga dödliga), vilket både är trevlig omväxling och en intressant scen i sig själv.
Det bästa med boken är dock egentligen inte själva mysteriet – även om det är kompetent hanterat – utan snarare Peters familj, i synnerhet hans formidabla moder, liksom hans kollega Parkers växande förtjusning för Lady Mary. Det var faktiskt andra gången jag läste boken, och även om jag inte kom ihåg mycket av lösningen till problemet så gjorde vad jag faktiskt kom ihåg inte mycket för att ta udden av nöjet. Ser fram emot att läsa mer om Peter Wimsey.
