Det finns vissa saker jag försöker undvika: modern skönlitteratur, i alla fall sådan som »alla« läser eller som läses enbart av kulturarbetare. Böcker om andra världskriget. Böcker som försöker få en att ändra sig själv för att bli mer gångbar i olika sammanhang. Om man vill kan detta i stort sett sammanfattas under rubriken »böcker man hittar på flygplatser«. Därtill kommer även manliga huvudpersoner med våldskapital i spel; sådana finns det för många av, och historierna blir ofta mer intressanta genom att istället spel någon som inte har alla traditionella attribut. Således blev jag intresserad av Dames, en bok där olika illustratörer skapat en eller två bilder av kvinnliga riddare.
Även detta är en genre med konventioner av fånigare art, men det var skönt att notera att ingen av de avbildade damerna hade fått den typ av harnesk med dubbla utbuktningar för bysten som i verkligheten skulle vara en utmärkt hjälp för fienden att med sitt vapen hitta en känslig punkt i såväl rustning som kropp. För att markera kvinnlighet har å andra sidan flera av artisterna istället valt böljande hår, vilket knappast heller är vad en praktiskt lagd krigare skulle välja.
Stilarna skiftar naturligtvis väldeliga, det finns dramatiska stridsscener, lugna, romantiska ögonblick, förtvivlan, glädje, beslutsamhet. Ibland är det realism, ibland högt stiliserat. Det mesta är god brukskonst som skulle kunna tjäna som omslag på någon bok eller serietidning, men ett litet antal lyckas gå bortom konventionen och hitta en form eller en framställning som känns eget och väcker undringar om vad som skett innan eller ska ske efter scenen.
