Vid omläsning av Falstaff, Fakir – en utgåva från Svalan samlande det viktigaste som Axel Wallengren utgivit under denna pseudonym – står sig i princip de omdömen jag fällde för fyra år sedan: en del är rätt mossigt (i synnerhet bland de kortare uppsatser som avslutar volymen), medan annat fortfarande är fullt läsbart, inklusive de båda instruktionsböckerna för att nå professors respektive gentlemans grad och stånd, och prosa berättelserna.
Ett svårskött pastorat har främst problemet med ett alltför hastigt slut, men är i övrigt en trevlig skröna som lika gärna skulle kunna berättats av Piraten, och de resor i sällskap med favorittorparen Adrian (från Fakirens mönsterfarm Glädjefrid), Adrians moder, samt parasittorparen Kuku (som har mage att begära betalt när han arbetar utöver dagsverkena).
Den lilla texten Lyckans lexikon har en förtjänst, som lätt ses i följande citat:
Vad är en förlovning?
Det förmånliga förhållande, varigenom en ung kvinna mot rättigheten att offentligen kyssa en ung man för all framtid avsäger sig sin självbestämningsrätt.
Fakiren må i övrigt vara fylld av sin tids fördomar, men ovanstående väger upp en hel del sådant. I övrigt har dock åldern tagit ut sin rätt i lexikonet, liksom bland småtexterna: en del av dessa, som »Ny och nyttig lärobok i zoologi« har fortfarande en del nöje att bjuda på, men annat är rätt dammigt vid det här laget. Fakiren är tyvärr en klassiker där en del bör ansas bort för att det levande skall få en riktig chans.
