Jet d'Eau
Genève är en liten stad med inte riktigt 200 000 innevånare, en jäkla massa huvudkontor för internationella organisationer och världens största vattenspruta. Genève är också huvudstad för den reformerta grenen av protestantismen, eftersom det var där Jean Calvin verkade. Till skillnad från hugenotterna så drabbades inte de sedermera schweiziska protestanterna av utrotningskampanjer.
I Genève kan man som turist alltså huvudsakligen
- Gå i dyra affärer
- Bese olika parker, mindre sevärdheter och museer av hygglig dignitet
- Besöka diverse internationella organisationer
Jag höll mig främst till alternativ 2, med undantag för Röda korset.
Mur de la Réformation
Parker finns det två som är värda att nämna: Jardin Anglais nära vattnet, där man kan bese den kända blomsterklockan och se ut över Genèvesjön, i synnerhet den stora fontän som kallas Jet d’Eau och sprutar vatten 140 meter upp i luften, samt Parc des Bastions, där det finns en mur som visar upp viktiga figurer ur den protestantiska historien, inklusive Cromwell men exklusive Gustav II Adolf, vilket förefaller aningen märkligt. Dessutom finns det en trevlig liten ö mitt på en bro, som tidigare var del av stadens försvarsverk men nu närmast är en park. Ön kallas numera Île Russeau, och en stor staty av Genèves andre store son finns uppställd, intill ett trevligt men dyrt café där man kan vila ut mitt i en hård dags turistande.
Henrik, hertig av Rohan
Genève besitter även en fin medeltida stadskärna, där man förutom otaliga gallerier och antikvitetshandlar även kan återfinna ett stadsmuseum, ett kombinerat konst- och historiskt museum, en västkristen katedral och en ortodox basilika. Stadsmuseet Maison Tavel hade en lätt air av hembyggdsmuseum med diverse gamla hushållsprylar, men även en stor, stor modell av staden cirka 1850, innan de gamla försvarsanläggningarna revs. Inträdet var fritt, och det var helt klart värt nån timmas undersökning – i synnerhet källaren med dess romanska valv, och rummet med diverse utsmyckningar som räddats från andra gamla hus. Katedralen St-Pierre har en del fina inventarier, men stadens protestantism gör att den är ganska sparsamt utsmyckad. I den finns fint utsnidade korstallar med roliga ankdrakar (icke att förväxla med gräsands-drakar), Calvin stol, samt hugenottledaren Henrik av Rohans grav.
Det historiska museet visade sig vara betydligt trevligare än väntat. De konsthistoriska samlingarna var hyfsade; inte direkt överäldigande men med en hel del bra objekt, inklusive ett par kul detaljer – i ett rum leker byster av Voltaire och Rosseau arga leken. De historiska avdelningarna var av varierande kvalité: förutom de sedvanliga vapensamlingarna, mynten och gamla möblerna fanns det en fin bysantinsk samling. Vad som verkligen överraskade var dock den arkeologiska avdelningen, speciellt som den hade en bra avdelning med ickeromersk, italisk arkeologi. Där fanns bland annat en antik multiplikationstabell och en grekisk hjälm med horn, liksom några antika vapen och rustningar, förutom de obligatoriska marmorstatyerna. För en gångs skull uppskattade jag en egyptisk avdelning, eftersom den inte fokuserade så mycket på makabra mumier utan visade upp fynd från utgrävningen av en by: de enkla smycken och småsaker som visades upp skulle kunna bäras än idag. Inträdet var även här gratis, men till skillnad från Maison Tavel fanns inte ens ett översiktshäfte på engelska, och alla texter vid montrarna var på franska.
De förstenade, statygrupp utanför Röda korset
Slutligen var planen att besöka både FN och Röda korset, men eftersom det var helt omöjligt att hitta var det var meningen att man skulle gå för att komma in hos FN (not: om du vill slippa besökare, sätt upp en skylt där det står »Guidade visningar 500 m« och peka den i slumpmässigt vald riktning). Röda korset var däremot lätt att hitta till (om också längre från stan än jag trodde). Där fick man betala för att gå in, men Röda korset kan gott få lite av mina pengar. Ett museum över en organisation som hjälper människor i nöd hade lätt kunnat bli deprimernade med allt elände som finns, men jag tyckte de hade gjort ett fint jobb med att balansera upp det med vad som faktiskt gjorts för att mildra lidandet. Speciellt kartoteket, som användes för att hålla koll på krigsfångar under första världskriget för att kunna vidarebefodra underrättelser, var imponerande. Troligen det intressantaste av Genèves museer, och på samma gång det mest sorgsna och hoppingivande.
Read Full Post »
