Andra delen av Charlotte Cederlunds trilogi om noaidin Áili, Gryningsstjärna, börjar tämligen direkt efter andra, med det sorgarbete som måste göras efter offret i förra delen, samtidigt som hon måste fortsätta sökandet efter ett sätt att skydda sitt nya hem i Idijärvi mot borri noaidi och bygga vänskap med de omkring sig. Efter slutet på förra boken ser några på henne med ny respekt, andra vänder sig från henne, och efter förluster och olyckor så är hon själv långt ifrån balans.
Berättelsen är väl annars en ganska typisk bok två av tre: upprampning efter en första berättelse som kunde läsas som ett avslutat helt, nya avslöjanden och ett förtydligande av hot, och så ett slut som lovar en tredje del. Kapabelt och acceptabelt, men inte oväntat.
Bättre då den tid som läggs på sidohistorier: om samernas relation till resten av Sverige, gammal och ny rasism, liksom de glädjeämnen som finns i vänskap, hundspann eller att åka skoter. Hur pass sanningsenligt detta är kan jag inte svara på (men jag misstänker att det stämmer alltför väl). Sista delen kommer införskaffas och läsas.
