Feeds:
Posts
Comments

Posts Tagged ‘Hope Nicholson’

Förutom Jon Morris tre böcker om i stort sett hopplösa seriefigurer har Quirky Books låtit Hope Nicholson skriva en fjärde, The spectacular sisterhood of superwomen, med lite annat fokus: dessa kvinnliga seriefigurer behöver vare sig vara obskyra eller speciellt konstiga, utan är i några fall bland de allra mest populära som står att finna. Ej heller är de alla egentligen superhjältar: denna samling försöker måla upp kvinnornas historia i serievärlden, vare sig de uppträtt i rutorna eller stått för ord eller bild. De är dock nästan samtliga amerikanska eller kanadensiska.

Från början var seriemediet inte den manliga domän det utvecklades till när serier främst såldes via unkna specialistbutiker: det fanns förvisso manligt dominerade genrer, men andra riktade sig till kvinnor (skjutsköterskor och romans), och en del gick hem hos båda kön däribland superhjältar. Naturligtvis har kvinnor i serier också varit föga mer än sexobjekt och ögongodis, men även sådana serier har ibland lyckats överraska med humor eller oväntade djup.

I stort kan historien beskrivas som att i början (40-talet) fanns såväl variation bland figurerna som skaparna, men sedan kom männen hem från kriget, distributionskanalerna ändrades, och de riktigt stora förlagen tappade sina kvinnliga kunder och kreatörer. Därefter har båda lyckats ta mer och mer plats, samtidigt som rasism och homofobi börjat rensas undan så att serier kan nå ännu vidare publik.

Read Full Post »

Ordningen jag läst de av Hope Nicholson redigerade antologierna med essäer om nördars kärleksliv är inte den naturliga, varför jag nu precis avslutat den första delen, The secret loves of geek girls. Som tidigare är det fråga om korta texter eller serier där olika nördar, här enbart kvinnliga, berättar om sina kärlekar, ofta romantisk-sexuella men även platonska eller till olika typer av populärkultur eller teknik.

Vissa skriver om lyckade relationer, andra om misslyckade. Många skriver om vägen till självkännedom, en del analyserar populärkulturella troper. En del närmar sig det barnförbjudna, men för det mesta är händerna ovanför täcket. Till skillnad från senare delar är även stilen ganska tam, och även om nörderiet gör att inte alla delar kommer vara helt begripliga för alla läsare, så kommer det i huvudsak vara för att man missar referenser, inte på grund av stilistiska val.

Har man läst några av de andra böckerna i serien vet man dock om man gillar det här: det är mer av samma, och lika bra, eller dåligt, för att hjälpa en att förstå sig själv och kanske känna sig mindre ensam.

Read Full Post »

Det känns som jag borde skriva något mer intelligent och kortfattat än jag riktigt förmår för att sammanfatta The secret loves of geeks, redigerad av Hope Nicholson: en hel mängd talangfulla personer har ju skrivit om så många aspekter av kärlek, och vanligen också nördighet. Kanske är det bäst att börja med Patrick Rothfuss essä, som avslutar samlingen och som diskuterar de olika betydelserna i ordet »kärlek«, och att romantisk kärlek långt ifrån är den enda sorten, och att fokuset på den, och i synnerhet den sort som kan slå över i svartsjuka, inte är nyttigt.

Ty bland det icke obetydliga antalet bidrag som fokusera på just romantisk kärlek i alla de olika former den kan ta och numer allt oftare tillåts ta, så finns det också utrymme för det som är det avskiljande ordet i titeln: det kan handla om kärlek tack vare nörderier, kärlek trots nörderier, kärleken till dem, eller alltihop samtidigt. Formaten på berättandet varierar: en del är vanliga textbaserade essäer, en del är serier, en del är mer av hybridformer. De flesta historier är överraskande positiva: trots att önskan att accepteras är ett ofta återkommande tema, och ilska över hur en del saker står till inte är ovanligt, så är det sällan kärleken är totalt olycklig, inte ens den som inte varar (möjligen undantaget den till Star Wars, där såren efter fantommajonnäsen fortfarande inte läkt).

Den sammantagna bilden man får är att nördkulturen är en sorts friare värld, där annat än den typiskt heteronormativa, maskulint anpassade kärleken får finnas. Det vet jag inte; tyvärr finns det ju flera exempel på hur folk som en gång skulle setts som nördar bildar mobbar via internet och försöker tysta det som avviker från deras syn på verken. Nörderi har ju alltid haft drag av eskapism in i en bättre värld, med större möjligheter och där ondskan kan besegras, men det är så lätt att tro att alla definierar ondska på samma sätt. Även om denna ensidighet här tycks vara önskad finns den likväl där, men med tanke på den stora bredd som trots allt finns är det nästan löjligt att fråga efter mer. Vänta alltså inte en alltför kritiskt djuplodande undersökning, och gläds åt den stora lycka som trots allt bärs fram.

Read Full Post »

Det är en lång lista med kvinnor som bidragit till The secret love of geek girls redux, under redaktion av Hope Nicholson, och som berättar om diverse gamla flammor: hur de nu bor grannar med någon de en gång skrev slashfic om, hur de hängde på Livejournal och skvallrade med en klasskompis om killar med Sagan om ringen som täckmantel, hur de skapade ett seriealbum och skaffade sig bås på konvention och mest fick dumma frågor, eller om en serie de tecknade en gång för länge sedan med en massa referenser som ingen längre förstår.

Historierna spänner över en hel mängdstämningslägen, från en tämligen oskyldig men i stunden pinsam historia om att bli påkommen med att bli förtjust i ett skelett i en musikvideo till en berättelse om att som fjortonåring råka på en sju år äldre man i ett forum för Final fantasy, en man som till slut körde från Chicago till Kanada för att träffa henne och som senare kom med förslag på giftermål; en historia som det tog år att lägga någorlunda bakom sig så att bilden av vad ett förhållande skall vara blev någorlunda rimlig. De flesta historierna är tack och lov mindre smärtfyllda än så: det är inte den enda med en allvarlig ton, men de andra håller är snarare upprörda över saker och tings allmänna tillstånd, inte hur korkad en enskild man var och hur ovillig omgivningen var att se det olämpliga i hans beteende.

Det finns ett par negativa saker som bör sägas: papper och layout av textsidor är sällan något man blir glad av: den senare ser ut som något som slängts ihop på två några i en ordinär textredigerare. Lite svårare att åtgärda är att med dryga tjugo bidragsgivare på ett femtital sidor är det med nödvändighet inga långa historier, och när många av bidragen är i form av serier är ekonomiskt berättande än mer av nöden. Ofta lyckas det väl, men ibland hinns frågan inte mer än att beröras innan det är tack och hej, dags för nästa. Vill man stanna kvar och en stund njuta av minnet av internet när det var ungt och fruktbart och trollen ännu mest höll till under stenar och avsides broar, eller le åt hur flirtandet i Casablanca förstört verkliga interaktioner för alltid, så får man anstränga sig själv lite. Vilket möjligen är en del av poängen.

Read Full Post »