I introduktionen till min utgåva av Jacob Burkhardts Renässanskulturen i Italien ifrågasätts om det finns någon annan historiebok med 140 år på nacken som fortfarande läses. Även om man bortser från sådana böcker som numera är mer eller mindre enda källskriften till den tid de skildrar – som Herodotos’, Thukydides’ eller Livius’ skrifter – är ju ändå Gibbon otvivelaktigt äldre. Dessutom är han betydligt mer värd att läsa, för Burckhardt är faktiskt dötrist (NB: den utgåva jag har innehåller bara det Burckhardt själv skrev. Tydligen skall hans redaktör sedan belamrat verket med en massa extramaterial).
Det stora problemet är troligen att han tror att alla är lika hemmastadda bland italienska autokrater och humanister som han själv, och att det hela därför lider på en besvärande brist av förklaring. Lägg därtill en överlägsen ton, där hans teorier anses som självklart sanna, samtidigt som dessa framstår som mer eller mindre förälskade: det är ett evigt tjatade om hur jävla långt före italienarna är jämtemot Västerlandet och hur de är »moderna«, vilket tydligen skall förstås med att de till skillnad från resten av Europa är individualister och har insett att de inte bara låter sig reduceras till en medlem i någon ras, korporation, folk eller familj. Humbug, säger jag. Egentligen borde väl något motargument ges, men när jag inte får något argument för idén så orkar jag inte bry mig.
Boken försöker dock tillämpa denna teori, liksom en idé om den personliga ryktbarheten på de flesta områden, men lyckas aldrig övertyga, utan ger istället en med tiden allt starkare känsla av förtvivlan inför hela ämnet: varför skall jag egentligen bry mig om vad någon halvt okänd auktor tyckte var själva inkarnationen av skönhet? Varför bry sig om vilka versmått olika halvkända diktare nyttjade och vad detta kunde ha för inverkan på folklynnet (lite roligt är det dock när han avfärdar samtida dikt som oläsligt – inget nytt under solen, sa predikaren)? Ibland görs försök att liva upp det hela med någon anekdot, men inte ens det blir speciellt spännande.
Nej, det här var ett riktigt bottennapp. Undvik, för allt i världen.
