Så har då den tredje delen av Jan Lööfs serier kommit, innehållandes de kvarvarande tre Felix-serierna samt en hel del extramaterial. Märkligt nog är detta nästan mer underhållande: Jan Lööf är ingen stor berättare, och även om serierna alltid är vältecknade så är historierna rätt yxiga.
Serierna är alltså tre: först en historia med utomjordingar som vill ta över jorden (nähä?), men som behöver en hög diamanter för att kunna bygga andningsmanicker av något slag (det hela är lite oklart: jordatmosfären är tydligen giftig för dem, men deras atmosfär är OK för jordbor). Efter bland annat lite bråk bland generaler huruvida utomjordingarna skall atombombas eller ej så övertalas de dock att avstå när de får se alla fabriker jorden är fylld av, så de bosätter sig på månen istället.
Nästa historia är om Cecilia: en ung dam som tydligen fått ett stort arv som hennes slemme farbror vill stjäla, varför han tar hjälp av de två knivkastare som har henne som medhjälperska i sitt cirkusprogram. Den besatte skurken är roande, men historien är annars mest en stor sörja, vilket inte döljs av de lager pang-pang den försökts täckas med.
Sista historien är så en slags transponering av Moby Dick till Afrika, med en elefantjagande, men annars tämligen vänlig kapten Ahab. Samt ett inbördeskrig, en liansvingande figur kallad »farsan«, ett tyskt-portugisiskt skurkpar samt en del nya lappkast i historien.
För att återvända till inledningen visar den tydligt att Lööf egentligen är konstnär: när han verkligen lägger manken till på det området är resultatet för det mesta mycket trevligt. Berättelser har han det värre med, även när han snor dem från andra.
