Hur mycket nytt jag hämtat ur Vivi Edströms Jane Austen: Livets gåtor (vilket alltså markerar dennas inträde i kretsen författare som jag är beredd att läsa inte bara en utan flera böcker om) kan jag inte svara på: det var inget som fick mig att se saker i helt nya ljus, men många detaljer som framstod som klarare och av större betydelse än tidigare.
Upplägget är väl inte mycket att orda om: biografi, verkgenomgång, behandling av diverse teman. Det är tämligen nyktert, med lite till övers för diverse sena traditioner om Austens liv, men något mer spekulerande om förebilder till episoder och personer. Inga bonuspoäng för originalitet, men av genomgången av Austens mottagande i Sverige att döma så är väl bara det att boken skrivits ett stort framsteg.
På minuskontot får väl främst uppställas en viss tendens att upprepa resonemang eller anekdoter, samt en stilkonst som inte direkt är kongenial med den behandlade författarens stramt tuktade dito. Rent innehållsmässigt finns dock inget att anmärka på.
Livets gåtor är väl knappast något för den som redan är närmare bekant med Austen-forskningen, men för den nyfikne nybörjaren finns här en hel del att hämta.
