Feeds:
Posts
Comments

Posts Tagged ‘Jared Diamond’

Man skulle, om man vill vara småelak, kunna säga att Jared Diamond i Vete, vapen & virus driver en högst marxistisk tes: detta försök att skriva världens historia utgår nästan helt från produktionen, låt vara inte organisationen av den utan snarare vad som produceras, och då främst i form av mat.

Argumentet är ungefär följande: Euroasien har kommit att dominera jorden främst tack vare tillgång på ovanligt många lämpliga grödor och husdjur, samt ett stort område där man kan använda samma arter när de väl en gång domesticerats. Detta har sedan översatts i tidigare civilisation, högre specialisering och effektivare matproduktion och i slutändan tekniskt försprång. Till detta har kommit viss samevolution med diverse sjukdomar, vilka sedan kunnat slå ut andra folk när man uppfunnit oceangående skepp. Detta bekräftas av andra expansioner av jordbrukarkultur, främst i Stilla havet och östra och södra Afrika, som slagit ut befintliga folk eller funnit jungfruligt land. Å andra sidan har vissa lågproducerande eller sjukdomsplågade områden kunnat hålla stånd mot sådan expansion.

Detta berättas om på fyrahundra sidor, många tämligen överflödiga: det finns mycket upprepningar, och en del stycken som är rätt poänglösa i sammanhanget – skrivkonsten är förvisso en viktig uppfinning, men knappast i sig nog för att ge ett definitivt försteg, och uppkomsten av organiserade stater är bevisligen i sig självt varken nog eller nödvändigt för att en kultur skall expandera på en annans bekostnad, även om det naturligtvis är en förutsättning för den moderna kolonialismen.

Syftet är gott: att kunna rensa ut alla rasbiologiska förklaringar till varför européer kommit som erövrare till alla världens övriga hörn. Tyvärr är väl detta inte helt konsekvent genomfört: visst gör argumentationen att man, om man går med på premisserna, inte kan anse att det varit någon fördel i intelligens, moral, arbetsvillighet eller liknande som gett världsherravälde (att man har viss motståndskraft mot smittkoppor är heller knappast nog för att betraktas som övermänniska), men det finns ändå ibland en viss tendens att tala om »folk« främst i termer av arv, att sätta likhetstecken mellan materiell kultur och annan, och även om författaren gör ett par gester för att försöka förklara att han egentligen inte sätter stor vikt mellan uppdelningen av afrikaner i »vita, svarta, pygméer och khoikhoi« så är dessa rätt tomma, och han använder trots allt uppdelningen och anser den meningsfull.

Man kan troligen ifrågasätta mängder av detaljer här. Essensen – att det inte varit dumhet, utan snarare brist på lämpliga grödor och husdjur – som gjorde att de flesta av de folk européerna stötte på i andra världsdelar var »primitiva« förefaller dock övertygande. Fast nog hade det kunnat sägas kortare.

Read Full Post »

Över snart sagt hela jorden – från Grönlands kyliga vidder till Australiens öknar – har människor försökt skapa sig hem och utrymme att överleva. På många platser har imponerande civilisationer byggts upp, för att sedan försvinna plötsligt. Ibland har de tagits över av starkare grannar, med fördelar i teknik, demografi eller politisk struktur, men i några fascinerande och gåtfulla fall har de till synes utan yttre påverkan försvunnit. Anledningarna till detta, och de lärdomar vi idag kan dra därav, är temana i Jared Diamonds Undergång. Han tecknar där bilden av hur samhällen på höjden av sin makt drabbas när mattan rycks undan under deras fötter, någon gång av händelser bortom deras kontroll, någon gång av deras överutnyttjande av jordens resurser. Det som främst sysselsätter Diamond är nämligen miljövård, inte krigisk erövring.

Boken är uppdelad i tre huvuddelar: en där forntida samhällen, främst kända genom arkeologi, skildras, en där samtida stater beskrivs och en som försöker ta ett så brett grepp på frågan som möjligt, och bland annat beskriver vad som görs och kan göras för att mildra våra nuvarande problem.

Metoden för de historiska studierna består främst i att teckna en översiktlig men bred bild av samhället och dess ekonomi som möjligt, för att därefter visa hur det anpassade sig eller försvann. De av samhällena som försvunnit var av varierande storlek – från bosättarna på polynesiska öar, som kunde räknas i hundratal (en av de mest befriande styckena är uppgörelsen med den ädle vilden, en sterotyp som tyvärr fortfarande frodas), till maya-indianernas miljonsamhälle. Eftersom analysen främst inriktar sig på inre problem, var dock samhällena samtliga mer eller mindre isolerade, och eventuell konkurrens var som mest en faktor av flera bakom nedgången och fallet. Mest utrymme får nordbornas samhälle på Grönland: två egna kapitel, plus ett om andra skandinaviska kolonier i Nordatlanten. Beskrivningen av dessa får väl sägas vara i stort rimlig, men med vissa besvärande missar. Diamond refererar till exempel genomgående och irriterande till alla invånare före kristnandet som »vikingar«. Styckena om andra regioner har jag svårare att bedöma, men jag gissar att han även där är lite för beredd att framföra en viss teori som gällande sanning.

Andra problem med boken ligger i den usla korrekturen. Den är fylld av stavfel som lätt skulle ha fångats av ett rättstavningsprogram, anglicismer och meningar som saknar ord. Två bilder förefaller även ha bytt plats. Nog borde väl Nordstedts ha råd med korrekturläsare? Guldstjärna däremot för det fina registret, där varje huvudord även fått underrubriker som hjälper i sökandet.

I de senare kapitlen beskrivs som sagt olika övergripande teorier, som allmänningstragedin och vad jag skulle vilja kalla »kulturell inlåsning«, som är än infernaliskare än den teknonologiska: det går trots allt att byta ut bensinmackarna mot laddare för elbilar, men att bli av med bilismen i sig är värre i ett samhälle där bilen är en så positivt laddad symbol. Diamond är dock inte ute efter att berätta vad exakt som måste göras; möjligen baserat på en insikt av att olika samhällen måste finna olika svar. Han berättar istället vilka problemen är, och vilka idéer som är mindre bra eller direkt dåliga. På det hela taget är det en intressant, något tung, alls inte oersättlig, men på flera sätt klargörande bok.

Read Full Post »