Det är, om inte trevligt, så i alla fall uppfriskande att läsa författare som dels tycker om sina skapelser, dels är beredda att verkligen offra dem om historien så skulle kräva: när Snow faller offer för en demon i The Snow Queen’s Shadow så må det redan från början stå klart att Danielle och Talia skall besegra denna, men frågan vad priset skall bli känns redan från början mycket oroande.
Det är alltså återigen dags för en H.C. Andersen-historia att stå för inspirationen, nämligen »Snödrottningen«, och historien är väsentligen densamma: Snows spegel går sönder, bitar biter sig in i henne och får henne att hamna under kontroll av den demon som tidigare gett spegeln dess kraft, och hon börjar infektera andra genom att skicka in småbitar i dem också, vilket gör dem till kalla, bittra människor. Den ende som tycks motstå hennes magi är Daniellas son Jakob, och fascinerad kidnappar hon honom innan hon ger sig av mot sitt gamla hemland för att där rensa bort alla människor.
Även om slutet är något förutsägbart – och än mer slutet efter slutet – så är det ändå ett äventyr som i stort sett lever upp till tidigare delar. Man saknar förvisso Snow som sig själv – det är inte många stycken hon får innan hon besätts – men å andra sidan får man viss ersättning, och Danielle och Talia fortsätter att ha djup och bjuda på översakningar, samtidigt som smärtan stiger. En värdig avslutning på en bra serie.
