Tyvärr är John Grants Bogus science: or, some people really believe these things, inte en riktigt lika bra bok som sin föregångare: för det första så tycks den något mer oorganiserad, utan klara avdelningar och med material som inte riktigt alltid hör ihop, och för det andra är det på något sätt inte riktigt lika intressant att läsa om rena galningar som halvgalningar och fuskare.
Visst finns det ett nöje i att läsa om att det faktiskt finns de som tror på en platt jord (påtagligt ofta kristna fundamentalister som i alla fall är konsekventa nog att ta hela skapelseberättelsen som sann, och inte bara de delar där Gud skapar människa och djur), att solen går runt jorden (dessa fundamentalister är aningen mindre konsekventa), allt som står i tidningen, antigravitation, evighetsmaskiner, forntida astronauter, Atlantis eller vad det nu må vara, men det är sällan lika roligt att läsa exakt vilka tidningar de startat, vilka de lurat på pengar, exakt hur de förklarar vissa saker (deras egen prosa är dock ibland mycket roande). För att ta ett exempel: i princip varje tänkbar ö, halvö, bit land eller havsområde i den hemi-demi-semi-sfär som utgörs av Europa och Nordatlanten har av någon utpekats som Atlantis, men det räcker med att få läsa ett eller två sådana förslag för att man skall känna sig nöjd (här finns för övrigt det främsta svenska bidraget till boken. Det säger en del om människans förmåga att inbilla sig saker att Olof Rudbeck framstår som någorlunda välbalanserad och kapabel).
Samtidigt lämnas stora delar tämligen outforskade: utöver sådana som skall besökt oss innan historiens början finns inte mycket om utomjordingar, och såväl parapsykiska fenomen och konstig läkekonst förbigås helt. Historia finns främst representerat av fantomtidsteorin (som väsentligen menar att folkvandringstiden är en myt). Lämmeltåg nämns men avfärdas inte. Överhuvudtaget skulle lite mer eklekticism liva upp boken, för det finns trots allt gränser för hur många fabricerade fossil, märkliga kosmologier eller tekniköverförande utomjordingar man orkar med (de olika evighetsmaskinerna håller sig dock rätt intressanta genom den variation konstiga förslag som utarbetats). Avslutningen, om kryptozoologi, är också aningen för tillåtande. Har man i inledningen kritiserat media för att de letar upp en fysiker och en galenpanna och presenterar dem som lika trovärdiga bör man inte göra detsamma med två olika personer med olika åsikt om Bigfoots existens.
