Les Houches
-

Utsikt från Les Houches; Aiguille du Midi till vänster ovan glaciären
Les Houches är en liten by i Alperna som vi endast besökte eftersom H:s vårskola låg där. Trevligt litet ställe, vidunderlig utsikt, och enda riktigt behagliga temperaturerna under resan (alltså ungefär som fin svensk vårdag, till skillnad mot högsommar). Därifrån bar det dock raskt av mot Chamonix.
Chamonix
Chamonix är alltså den fina vintersportorten där första vinter-OS gick, och Mecka för alla tokvintersportare. Så här års är det dock ganska stilla; vintersäsongen är över, sommarsäsongen har inte börjat – ingen vill vandra i en halvmeter slaskig snö. En lustig detalj är att man, på liknande sätt som i Verona, kan få påminnelser om nordliga trakter: Chamonix ligger i Savojen, vars flagga är röd med vitt kors.

Linbanslinor som går upp mot Aguille du Midi. Notera att toppen är det där vita till vänster om mitten
Vi åkte upp till Aiguille du Midi medelst linbana, något jag är rätt nöjd med – höjdskräck är inte skoj – och aldrig har väl den fruktansvärda lutningen hos cosinus hyperbolicus demonstrerats så effektivt som de sista metrarna av den andra sträckan, som går med snigelfart för att undvika överraskningar från vindar. Efter en avslutande hisstur på futtiga hundra meter var vi dock till slut fyratusenåttahundrafyrtiotvå meter över havet. Temperaturen var en 20 K lägre än i dalen, det vill säga runt fryspunkten för vatten. Utsikten var vidunderlig, men dess udd förtogs av två saker: moln, samt behovet av att hålla behörigt avstånd till kanterna så att man inte trillar över det meterhöga räcket och störtar ner till en abrupt död. Speciellt molnen gjorde att vi inte kunde se högsta toppen på Mont Blanc, men var annars nöjda med turen – speciellt när den var över.

»Mont Blanc. Världens högsta…« »Nej! »Sveriges hö…« »Nej!« »Ett jävligt högt berg!«