Först: om ni av detta blir inspirerade att införskaffa H. Beam Pipers Little fuzzy, undvik utgåvan från Jefferson Publishing – och undvik förresten allt annat därifrån också. Boken är satt i irriterande liten grad, det har inte gjorts någon justering av texten (inte ens automatisk), och alla styckeavdelningar har försvunnit, vilket oftast går att parera men likväl stör.
Nå, historien är en gammaldags rymdframtid, men inte av typen där folk far omkring i rymdskepp och skjuter på varandra, utan mer av konceptuell karaktär. Vi får träffa Jack Holloway, som gräver efter ädelstenar på en i stort sett öde kontinent på planeten Zarathustra, där företaget Zarathustra company just börjat tjäna ordentliga pengar. Zarathustra är inte den enda planet som koloniserats, men det verkar vara en av de bättre. Holloway får dock besök av en liten grupp hominider han kallar »fuzzies«, en grupp apor som han allt starkare misstänker kan vara förståndiga varelser – och även om han själv först inte inser detta, skulle det innebära att planeten finge klassas om och företagets rättigheter till den ginge förlorade.
Det hela blir till slut mer av ett rättegångsdrama, när företaget alltmer desperat försöker bekämpa idén att det finns inhemskt intelligent liv: de hoppades först kunna avfärda idén, men det hela urartar allt värre innan till slut militären griper in och det hela ordnas upp.
Det får sägas att förutom de filosofiska frågeställningarna kring vad som kan kallas medvetande (endast delvis förbisprunget av tiden) så är den största behållningen att detta i grunden är en väldigt positiv berättelse för att vara science fiction: det finns några skurkaktiga företagsmän, och en hel del korruption, men trots det är det snarare de gulliga scenerna, när Jack observerar sina myndlingar, eller när de flesta poliser gör vad de kan för att hjälpa honom, som står ut, tillsammans med det härliga teknikvansinnet, där det finns antigravitation och perfekta lögndetektorer, men egentligen inget av modern elektronik. Jag gillar det här, för även om också berättandet är aningen naivt så finns det ordentliga doser charm. En trivsam berättelse.
