De tre kortberättelser som samlats i Penric’s labors är inte som Lois McMaster Bujolds tidigare bok i serien klart sammanhängande; de har inget tydligt gemensamt tema och de stödjer sig inte nämnvärt på varandra. En av berättelserna, Masquerade in Lodi, utspelar sig till och med före Penric’s travels, medan de två senare, The orphans of Raspay och The phycisians of Vilnoc kommer efter, då Pentric skaffat familj och börjat rota sig ordentligt.
Men först kommer alltså Masquerade in Lodi, där Penric och Desdemona frenetiskt söker genom ett lätt förklätt Venedig efter Ree, en ung man som rids av en galen demon, med Chio, ett väldigt ungt helgon, och Merin, vän och kollega till den unge mannen, i släptåg, allt medan staden förbereder sig inför karnevalen. Egentligen stjäl nästan Chio med sin ungdom och nyfikenhet nästan helt showen, medan Penric mest får springa runt och försöka komma ikapp.
Lite mer kontroll, men bara lite, har han i The orphans of Raspay, där han råkar ut för pirater och föses ihop med Lencia och Seuka, systrar om cirka tio och åtta år, som han känner att han måste ta ansvar för; piraterna tänker sälja dem alla som slavar, omedvetna om att Desdemona också i så fall följer med. Eftersom de hamnat på en ö så gäller det inte bara att hålla sig undan piraterna, han måste också ordna en båt, vilket visar sig oväntat svårt, med det ena misödet efter det andra.
I The phycisians of Vilnoc, till slut, håller han sig närmare hemmet, men problemet är inte mindre pressande: en underlig, dödlig sjukdom har börjat sprida sig i Arisaydias militärläger, och en snabb konsultation utvecklar sig snabbt till en flerveckors kampanj där han försöker rädda så många liv han kan, med till en början endast den förvisso intelligente men nyligen befordrade tidigare lärjungen till den numer avlidne läkaren som främsta hjälp. Det är inte en upplyftande berättelse, utan snarare en om att kämpa vidare trots att utmattningen äter upp en så att man snart själv behöver läkarhjälp.
Tre korta berättelser, och har man läst om Penric tidigare vet man nog ungefär om man kommer gilla dem: även om de står hyfsat på egna ben och man nog egentligen kan hoppa in var som helst. Snabbslukat och intressant.
