Sommaren går mot sitt slut, och så också dagarna vid Miss Quinzella Thiskwin Penniguigul Thistle Crumpet’s camp for hardcore lady types. Vad skall fem lumberjanes göra då? Naturligtvis det som inte riktigt hunnits med. April (och Barney) skall försöka ta ett sista märke. Ripley och Jo tänker besöka landet med förkomna saker och Ripleys raptorvän en sista gång. Och Mal och Molly vill mest bara umgås med varandra.
Det är alltså ovanligt små saker som står på spel i A summer to remember, även för lumberjanes. April må vara överentusiastisk, det må springa runt dinosaurier och flygödlor, och Mal må ha problem att hinna komponera en sång till Molly, men allt detta känns ovanligt ofarligt. Tycker man detta så avslutas det hela med mer adrenalin: något har sluppit lös, och kommer behöva hanteras i nästa, och avslutande del.
Detta gör det svårt att riktigt bedöma detta: det är delvis ett sätt att påminna om vad som varit innan den riktiga finalen, och som sådant fungerar det fint, i synnerhet Mal och Mollys historia. Och historien i sig själv är ju knappast poängen, utan just det där att ingenting riktigt kan vara för evigt och att man måste hitta sätt att hantera det på.
