Den som vill kan säkerligen utmåla Maria Turtschaninoffs Underfors som en tämligen spekulativ historia i spåren av Twilight, om en ung flicka som upptäcker att hon egentligen hör hemma i en magisk värld och slits mellan två pojkar – en mörk och farlig, en ljus och snäll – med en spänningshistoria och en liten dos subkultur tillagd. Den rent objektiva delen av detta vore också sann, men det är också en mycket bra historia, med mycket spänning, några mysterier, och en fin grund i nordisk – specifikt finsk – folktro, med häxor, troll, glosoar (borde väl egentligen »glosor«, men det är ju lika illa) och skogsrån.
Titeln syftar på den stad under dagens Helsingfors, där många av dessa varelser funnit sin tillflykt undan människorna och deras värld, och dit den unga Alva återvänder och finner att hon egentligen är Umbra, dotter till den forne kungen, väktare av en stor ondska. Troll har dock tagit över riket, övertygande om att ondskan egentligen är en skatt, och hon har lurats ner av den snygge Nide, men också följts av den i henne förälskade Joel.
Historien är rättfram, med vändningar som man visserligen för det mesta ser komma men som man i alla fall inte tvingas vänta länge på när de väl förberetts – även om det är nära att man blir frustrerad vid ett tillfälle. Den unga kärleken med trånad och tvekan skildras också fint, utan att den får ta över helt, och även om den är viktig tar den aldrig över helt. Världsbygget är också kompetent, med en del utslängda detaljer som kanske inte är helt självklara för alla läsare men som är skojiga för den som förstår vad det är de ser. Den finlandssvenska miljön och språket är också skoj, även om det för en rikssvensk ibland framstår som lite väl ålderdomligt – »aderton« läser man väl här annars bara i samband med en viss akademi – men oftast bara ger lite färg åt det hela. På det hela taget är det en mycket trevlig och nästan överraskande bra bok.
