Fransmän är ju kända för att vara allmänt dryga (de jag träffade var dock i allmänhet vänliga). Jag har en teori om varför: de går omkring och är glupande hungriga, hela tiden. Ty ordentlig mat var något av en sällsynthet: till frukost fick man det vanliga kontinentala brödeländet, möjligen uppbackat av lite flingor och ett glas juice. Att handla frukost på stan visade sig också svårlöst; tidigt på morgonen verkar endast en typ av matbutiker hålla öppet: slakterierna. Det kan vara jag som är konstig, men när jag vaknar på morgonen känner jag mig normalt inte lockad kila ner och köpa en bit biff det första jag gör. Och inte ens när bagerierna öppnade kunde man få något att stå sig på: det stadigaste man kunde få var chokladfyllda croissanter.
Lunchen var lika förskräcklig: det gick visserligen att hitta på stan, men under konferensen hade de fått för sig att det räcker med lite plockmat för att hålla en hord nordbor nöjda och glada. Icke. Minibaguetter och snittar kändes mer som ett hån än en måltid, men lunchrasten var ordentligt tilltagen så vi hann skaffa något ordentligare (sen att de ena dagen vägrade komma ut med notan så att vi knappt han tillbaka i tid är en annan historia).
Mellanmål förekom icke; inte ens kaffe fanns. Är man van att komma hem från konferens med fler kilon än när man for var det ett klart nerköp.
En enda måltid kom i närheten av förnuft: middagen. Denna var i allmänhet stor, god, och hyfsat billig, men åts betydligt senare än svenska magar är vana vid. och om man inte letade upp bättre restaurang fanns det en klar risk att man skulle sluta med entrecote, pommes frites och bearnaisesås, alternativt hamburgare (som de dock på vissa ställen serverade med franska ostar, en högst angenäm lokalanpassning). Nej, endast en kulinariskt fempoängare återfanns under resan, foie gras, ankleverpastej, mild och fin. Annat, som löksoppa, havsaborre med potatismos eller sönderkokt höna (så mör att man knappt kan få upp den på tallriken) var visserligen också gott, men knappast vad man förväntade sig av det så firade franska köket.
Vad gäller dryck var vin billigt, speciellt om man kunde dela en flaska. Öl däremot var dyrt, och oftast fanns där bara tråklager. Hade man tur kunde man få veteöl, men allt annat sågs tydligen som utländska farligheter och inget som riktiga människor kunde inmundiga.
För att återvända till tesen: fransmän äter dålig frukost, dålig lunch, inga mellanmål, kvällsmat alldeles för sent, och till detta dricker de bara vin. Inte undra på om de inte kan hålla humöret på topp när det kommer dryga utlänningar.
