Lars Strands Närstudier uppvisar samma kunnande i faktafrågor, samma brukliga prosa, och samma huvudsakliga ämnesval som tidigare samlingar. Denna gång har dock det rent Sherlockianska kompletterats med essäer om Arthur Conan Doyles mindre kända alster, alltså inte de om herrarna på Baker Street, eller professor Challenger eller ens hans historiska romaner, utan diverse underlig litteratur (ett verk om ett lyckligt medelklasspar, en underlig gotisk roman med olycksbringande buddhistiska munkar, och en oroande berättelse om hypnotisk dominans). Dessutom lite om Holmes avfärdade franske rival monsieur Lecoq, hur översättare hanterat ordleken »a rat – Ballarat« från Boscombe-dalen, samt en Holmes-pastisch, förvisso satt i rätt tid men med ämne som Watson aldrig skulle vågat ge ut och på sämre prosa än den gode doktorn någonsin annars sänkte sig till (oavsett om man kan anse honom något mindre begåvad än snittet, eller menar att en sådan uppfattning beror på kontrasten mot Holmes, så kunde han onekligen skriva).
Som samling betraktat varken bättre eller sämre än tidigare, även om det kanske är lite mer perifert.
