Ordspråksboken, är, liksom så mycket annat i Bibeln, i desperat behov av en redaktör. Den upprepar sig, både i tanke och utformning, den kommer med banaliteter, den lägger massor av energi på sådant man knappt orkar höra. Men när den inte gör detta, när den någon gång har en klar tanke som är något annat än »frukta Herren och gör som han säger«, »kvinnor som lockar till okyskhet är onda!« och »gå inte i borgen för någon«, så kan den faktiskt säga saker som förtjänar att tänkas på:
Den ene vill hållas för rik och har dock ingenting, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.
Det mesta är dock bara tröttsamt: en på slump vald vers kan illustrera:
Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt, och med skamligt leverne följer vanära.
Någon som känner sig manad att leva lite mer gudaktigt?
Det enda stycke som uppvisar någon som helst genomgående kvalitet är kapitel 30: här finns bland annat de kända orden om mans väg till en pigo (tyvärr inte alls lika välturnerat i min översättning, men jag har sedan länge gett upp hoppet om den), och en del annat i liknande stil. Det kan rekommenderas. Det mesta annat skulle kunna klippas ner till ungefär samma längd utan att något skulle förloras.
