Jag tröttnade snabbt på berättandet i Robert Musils Den unge Törless förvillelser. Det är förvisso uttryckligen en poäng att Törless skall uppleva saker på ett sätt som förvirrar honom och hans omgivning, men det hjälper inte. Ord skrivs som skall meddela vad som föregår i skallen på honom, men man lämnas lika förvirrad som han är.
Samtidigt finns en hyfsat tydlig yttre handling: Törless och hans äldre kamrater på Fina Internatet, Beineberg och Reiting, kommer på den smådumme Basini med att stjäla, och bestämmer sig för att utöva lite kamratuppfostran. Här börjar Törless förvillelser på allvar. Basini förnedras och får utstå sexuella övergrepp av de övriga pubertala pojkarna, som dock till slut bestämmer sig att ta resten av klassen till hjälp (här förebådas koncist fascismen). Det finns också några bihandlingar (bland annat med den prostituerade Božena, vars namn bara är halvläsligt sedan förlaget misslyckats med haken), men dessa tycks inte leda någon särskild stans.
Det finns förvisso ett par stycken som jag tycker om, men huvuddelen dras ner av den typ av psykologisk introspektion som snarare tycks vara till för att konfundera än för att man skall förstå något, komplett med underliga metaforer och liknelser.
