Jag visste inte vem Peter Bryngelsson var innan jag läste hans Sagan om Sagan om ringen. Nu gör jag det, ungefär. Hans bok är nämligen inte bara en litterär betraktelse, utan lika mycket en berättelse om den svenska instrumentala, alternativa musiken på sjuttiotalet (via främst Bosse Hansson), kompletterat med politiska betraktelser, utvikningar om hippies, inblickar i Bryngelssons barndom och annat. Allt detta är mer intressant än vad jag fått det att låta som, men likfullt inte anledningen till att jag plockade upp boken.
Bryngelssons läsning av Tolkien är uppenbart inte allomfattande: han verkar ha läst Sagan om Ringen och Bilbo, men knappast mer än så (vid något intresse undrar han exempelvis över vad trollkarlarna egentligen är för ena figurer). Det vore mycket möjligt att peka på enkla misstag, eller antaganden som verkar lite för dumma för att man skall kunna ta dem på allvar. Men detta vore aningen orättvist, för på mer övergripande plan har han ofta goda poänger, som att tredje ålderns Midgård verkar vara en utopi när man bortser från Sauron med underhuggare: det verkar inte finnas några religiösa, ekonomiska eller romantiska konflikter bortom den enda stora (en liten brasklapp här för att han verkar ha glömt Säcksta-Baggrarna).
Problemet med boken är inte heller att en stor del av den verkar vara en något besviken vidräkning med att så mycket av Sagan om Ringen inte är det magiska äventyret i den första delen utan snarare en våldsam serie strider parat med konservativ monarkism. I sig är detta inte en felaktig observation, inte heller att Sagan om Ringen vunnit gillande hos fascister, speciellt hos de som har en mer miljövänlig profil. Ej heller är egentligen skildringen av hur diverse vänsterflummare uppskattade den så tokig.
Nej, problemet är snarast dess brist på fokus: en skildring av politiskt användande av Tolkien vore intressant, likaså musikalisk. Eller för den delen diverse essäer om blandade aspekter. Men nu blir det några delar av detta, några delar om ditt eller datt, ibland ganska långt från Tolkien, utan vare sig någon riktigt övergripande tes eller stor variation. Det är inte riktigt tråkigt eller ointressant, men det känns som det saknas en riktig idé om vem boken riktar sig till.
