John Dryden beskrev år 1666 i England som ett annus mirabilis; under året utsattes landet förvisso för pest, krig med Nederländerna samt den stora branden i London, men man lyckades vinna till sjöss och i branden omkom endast 16 personer, vilket sågs som mirakulöst nog; även pesten visade sig sedermera medföra en välsignelse i det att Isaac Newton (tillsammans med övriga Cambridgestudenter) fick evakuera och därigenom fann sig ha tid att fundera på ett och annat: det var under denna tid han skall ha betraktat ett fallande äpple och börjat utarbeta sin gravitationsteori.
Om Newton visste Dryden naturligtvis föga; ej heller Samuel Pepys, ämbetsman vid amiralitetet som via sin hemliga dagbok är ett av de mest intressanta ögonvittnen vi har till tiden. Dessa finns utgivna i många band om hundratals sidor, men i en liten volym från Penguin har kortare utdrag samlats: förutom dagarna som gett den titeln The Great Fire of London har även två månader föregående år tagits med.
Den dechiffrerade engelskan är än idag fullt läslig, även om vissa delar när han går till andra kvinnor än sin hustru är skrivna på diverse språk, och denna volym inte förser en med förklaringar till annat än när hans hänsyftningar på specifika personer blir oklara. I vilket fall: för dem som av någon anledning vill pröva och se om han kan vara läsvärd, eller prompt vill ha de aktuella delarna i tryck men struntar i allt annat han skrev, så kanske dessa femtio sidor kan vara värda att införskaffa, men annars har jag svårt att riktigt förstå nyttan.
