Västgötska är ett vackert språk. Detta är en åsikt som de flesta troligen inte har om sin hemdialekt (och kanske inte många andra heller), men jag har den. Därför har jag anledning att känna mig tacksam mot Sixten Bengtsson, vanligen känd som Västgöta-Bengtsson, för hans strävsamma arbete med att bevara dessa mål (han påstår i inledningen att det finns över 500 varianter, vilket förefaller väl överdrivet) till eftervärden. Ett av sätten han gjorde detta på var genom att samla inspelningar med folk som hade det som modersmål, ett annat var att ge ut böcker. Här är det frågan om Västgöta-Bengtssons »historiska« ordbok – skrämselcitattecknen är inte mina, och de skulle egentligen kunna uteslutas; tyvärr är västgötskan nog snart mestadels just historia, även om ordet här snarare skall syfta på att boken alltså är en märklig blandning mellan ren ordbok och skrönor.
Om vi börjar med det senare innehållet är dessa skrönor sällan helt originella; mycket har hörts i andra sammanhang (som akademikern som ville veta om folk sa att de »dog« eller »dödde«) – om ock sällan riktigt så utförligt –, annat är en aning märkligt placerat och man undrar riktigt varför det hamnat just under det aktuella ordet, men på det hela taget är det en rätt trivsam samling anekdoter berättade på västgötamål.
Tar vi sedan orden i sig, så är det återigen en märklig blandning: en hel del av dem upplever jag inte alls som dialektala – möjligen för att de en gång varit det men nu vandrat in i rikssvenskan, men andra är vad jag vet bara föråldrade. Samtidigt är urvalet lite märkligt; lätt genomskådade ord som »sketig« finns med, men sådana västgötska paradord som »hele«, »öfsadrôp« eller »la« saknas. Samtidigt är de ord som finns med ofta roliga: »pôsaskit« är naturligtvis konstgödsel, en »hoppe-tossa« är en groda, och är man »glömvôlen« är man glömsk. Det enda man önskar är väl någon form av index med vars hjälp man kunde hitta ett dialektord om man har motsvarande rikssvenska ord.
På det hela taget är det en rätt trivsam blandning av språk, folkkultur och skrönor som jag är nöjd att kunna ställa upp i bokhyllan.
