I Täckning saknas drabbas Zelda av ut-på-landet: ungefär halva boken handlar om en helg ute i en sommarstuga, fjärran från civilisation (mobiltäckning), dock nära ett läger där unga män går halvklädda och undviker stadens mödor (fruar och barn). Eftersom såväl Zeldas som hennes vänners naturliga habitat snarare är Stockholms lite mer nedgångna delar innebär detta att humorn mindre består av ironiska kommentarer och mer av kulturkrockar.
Detta vänds dock på i senare halvan, där Zelda återigen försöker få styrsel på sitt liv i staden, dock utan något mer övergripande tema den här gången. Zelda kanske inte är speciellt mycket mer mogen än tidigare, men de mer desperata sidorna är nedtonade.
För övrigt är Kim mycket roande. Det är kul att en av personerna får vara nörd utan att det innebär att den nödvändigtvis är den som råkar ut för skämten (det gör istället några mycket mansgrisiga nördar där det är just det sexistiska som är problemet), utan snarare är den som får vara den sansade i sällskapet.
