Fan: jag borde ju veta bättre än att börja på bokserier som ännu inte är avslutade. Speciellt och alldeles särskilt sådana som redan har fått fler delar än som från början planerades. Nu måste jag vänta en ännu ospecifierad tid på den fjärde boken i Tamsyn Muirs serie, och det har redan gått två år sedan förra och jag har blivit lätt stissig av att ha fått adrenalin från läsandet av Nona the ninth, så jag säger det igen: Fan.
Lässuget kommer till dels av att boken har en märkbar brist på de två tidigare huvudpersonerna: ingen Gideon, ingen Harrow. Harrows kropp är dock där, fylld av Nona. Nona har inte den minsta aning om nekromanti eller svärd, och bor i en stad där flyktingar försöker stå ut med varandra mellan en återfödelsebest svävar i himlen. Eftersom detta med att leva i fel kropp tycks vara ett tema har har hon i alla fall med sig Pyrra samt Camilla och Palamedes (exakt hur Palamedes kunnat lämna sin gamla tillflykt är något oklart) som nu lever i någon slags omvänt, extremt lågoktanigt liktorskap.
Vem Nonas själ egentligen tillhör är väl det som ouppmärksamma läsare (dit jag hörde) skall undra (om man inte ser och förstår den extremt tydliga ledtråd man får): hon är närmast motsatsen till såväl Gideon som Harrow, naiv, barnslig, en vad det verkar mycket ung själ som på de sex månader som gått sedan förra boken snabbt utvecklats från motsvarande nyfödd till knappt tonårig. Hon hjälper till i en skola: hon kan inte lära sig teori, men hon är bra på att ta hand om småbarnen och har accepterats i det mycket snabbt av krig åldrade gänget äldre barn. Och då och då knackar Edens blod på dörren.
Jag är inte helt säker på att jag egentligen känner den kärlek för Nona som utlovas på omslaget. Inte för att det egentligen är något fel på henne: naiviteten blir aldrig irriterande samtidigt som den tydligt framgår, men att våra tidigare huvudpersoner saknas är inte bara i sig stora hål, det minskar också den upplevda agensen. Harrow hade det sannerligen inte lätt, men hon kunde åtminstone någon gång fått hitta ett handlingsutrymme, inte bara tjuvlyssna när andra pratar. Nona är nog en betydligt bättre människa, men när hon till slut får driva handlingen så känns det snarast som mer saker för läsaren att fundera över än att hon skulle vara särskilt formidabel.
Men som sagt: jag kommer nu vara tvungen att vänta på fjärde delen, i förhoppning (?) om att den också kommer vara ett avslut.
