Lotta Lundgrens Tio lektioner i matlagning är inte en kokbok, upprepar, inte en kokbok. Det finns förvisso recept i den, och den handlar i huvudsak om mat (och lite om relationer och problematiska förhållanden till förlag), men dess uppgift är inte att säga åt läsaren exakt vad som skall inhandlas, tillredas och sedan (förhoppningsvis) avnjutas.
Däremot är dess uppgift att hjälpa till att själv komma på vad som skall inhandlas och tillredas, och hur – hur man hittar på en meny, hur man får tag på rätt råvaror, hur man tillreder dem. Om man så vill är det mer av vad man borde lära sig i hemkunskap, och mindre av vad man hittar i glassiga böcker med kända människor på omslaget och många bilder inuti.
Det är en mycket befriande bok: den säger att allt inte behöver bli perfekt, den säger att man inte måste veta exakt vad man gör (gör man bara sådant lär man sig ju aldrig något nytt), och den lär en sådant man egentligen borde veta om vad man måste ha i köket (diskmaskin är långt bättre än 20 olika specialknivar).
Samtidigt skrapar den bara på ytan: man kan t.ex. få reda lite på varför man alltid ska ha olja i stekpannan (hög temperatur är bra), eller hur man bäst tillagar ägg, eller vilken färg kött ska ha, men det är bara fläckvis systematiskt. Ett antal extra lektioner hade alltså önskats, eller ännu utförligare appendix. Det som finns är ju roligt och intressant nog.
