En av de nominerade till Augustpriset 2013 var Tore Janson för Germanerna: myten, historien, språken. Inget klander för detta; det är en välskriven, balanserad och intressant bok om ett ämne som mår väl av att vädras.
Låt oss börja med att beskriva vad boken egentligen handlar om: i huvudsak folk som själva inte skulle använt ordet »germaner« om sig själva. Detta var nämligen en slags slaskbegrepp, använt av romarna för att skilja ut folk som levde på östra sidan Rhen men som de inte ville kalla skyter (en bra jämförelse Janson gör är att likna den vid senare europeiska kolonisatörers benämning »indianer« för alla amerikanska urinnevånare). Boken handlar förvisso också något lite grann om folk som var alltför ivirga att kalla sig detsamma, men bara som en motivering till varför ämnet är relevant.
Därmed inte sagt att beteckningen är oanvändbar: Germanerna hade tydligen vissa gemensamma kulturella drag, speciellt ett språk som var förvånansvärt enhetligt. Men när århundradena gick och personer som härstammade från det område romarna kallade Germania liber tog makten i olika delar av det allt rangligare imperiet så gjorde de det under andra namn, och utan vetskap om att de borde ses som speciellt besläktade med de folk som gjorde detsamma på andra sidan bergen.
Historien om hur man åter började koppla ihop dem är mycket senare, men boken inleds faktiskt med den: hur man i det allt mer fragmenterade tysk-romerska riket var i desperat behov av en enande historisk berättelse, och hur Tacitus Germania just då dök upp och förklarade att franker, tyskar och andra en gång var desamma. Med tiden utvecklades därur idén att vad en gång möjligen hade varit lite sant borde bli mycket sant igen (gärna under ledning av de som bodde kvar i området).
Janson förfaller dock aldrig till den nästan lika farliga idén att bara för att ett tankekomplex utvecklats till en ideologi som förtjänar att kallas ond så är komplexet därmed heltigenom felaktigt. De föreställningar som sedermera blev en viktig komponent i nordeuropeisk raslära må ha varit miss- eller övertolkade, men inte alltigenom ogiltiga. Germanerna hade troligen lite mer gemensamt än bara språket, även om det är mycket svårt att få fram annat än fragment eller allmänna idéer: även om man är medveten om att språk, efterlämningar och etnicitet inte är samma sak så kan man ändå se överlapp och försöka bilda sig uppfattningar om vilka gudar de trodde på, om det går att säga något om rättsuppfattningen (troligen inte helt: alla nedtecknade lagar är bevisligen påverkade av romersk rätt).
Bra läsning är det likväl, och om en del av historien som det kan vara bra att ha en god uppfattning om, så att man inte leds av diverse myter, oavsett hur vetenskapliga de en gång ansetts.
