Jag ligger efter med min läsning. Jag borde naturligtvis inte läsa Utomhus, Västergötlands fornminnesförenings tidsskrift för 2021-2022, nu i nådens år 2025 (möjligen den för åren efter). Nåväl. Namnet antyder ämnet: utomhusmuséer. Sådana finns det två av i Västergötland, Fornbyn i Skara och Ramnaparken i Borås, varav det första bokstavligen ligger föreningens verksamhet närmast, och får en långt mer detaljerad genomgång av varje enskild byggnads historia. Boken tillkom också för att fira Fornbyns hundraårsjubileum.
Med tanke på det begränsade antalet faktiska platser är också bredden på boken något mindre än normalt: förutom de två muséernas historia och inventarier finns det egentligen bara tre andra texter om temat: en om utomhusmuséernas historia, en om ett liknande museum i svenskbygderna i Minnesota i USA, och en om utomhusmuséerna i ljuset av FN:s hållbarhetsagenda. De två första är helt i linje med vad jag väntade mig, den senare väl påstridigt säker på att saker måste göras nu för att riktigt passa: etniska minoriteters behandling faller knappast enkelt inom västgötsk lokalhistoria som utgår från bevarade byggnader, och forna tiders jordbruks påverkan på klimatet känns antingen som övernitiskhet eller poänglös relativism (reflektioner över dess inverkan på landskapet hade varit långt mer adekvat).
Slutligen finns en samling artiklar i blandade ämnen, bland annat en rapport om det fina fyndet av bronssmycken utanför Alingsås från 2021, restaureringsarbeten i ett suterränghus från 1844, en byggnadsinventering i Vara och nya fynd i Varnhems klosterkyrka. Trevligt.
