För den genomsnittlige historikern måste Robin Hood te sig som ett i det närmaste perfekt forskningsfält: det är onekligen något som vanligt folk känner igen och kan tänkas uppskatta, det finns massor av ingångar till eller utgångar från fenomenet (fanns han i verkligheten? När då? Hur har legenden utvecklats med tiden? Vad säger detta om den värld historien återberättats i?), och bäst av allt: det finns massor av utrymme för att ryka ihop med andra historiker över allt från vilka källor som är trovärdiga till hur de skall tolkas. Således har även Dick Harrison sällat sig till skaran av forskare med sin Mannen från Barnsdale, en titel som för den som är närmare bekant med de akademiska striderna omedelbart klargör vems sida han sluter upp på.
Förutom att försöka reda ut hur forskningsfronterna ser ut i frågan om Robin Hoods historicitet (i nuläget tycks det väsentligen finnas tre grupper med sådana mot varandra: en som hävdar att han bara är en legend utan någon verklig motsvarighet, samt två som hävdar att det finns en verklig förebild som uträttat något och kring vilken senare fler legender ackumulerats, men som placerar den ursprunglige Robin Hood vid olika tidpunkter: dels någon gång i början på 1200-talet, dels 100 år senare) får man även ta del av hur denna legend utvecklats, från de första källorna från sent 1300-tal och fram till idag, med särskilt fokus på diverse filmatiseringar av myten.
Mest kraft läggs dock på att identifiera Robin Hood samt om möjligt några av bifigurerna. Detta är kanske inte förvånande med tanke på författarens yrke, men ändå lite småtrist: även om det för arkivforskaren finns mycket att syssla med så utgör sådant inte speciellt spännande läsning, i synnerhet inte när allt ändå slutar med indiciebygge. Harrison hävdar att en viss Robert Hode från Wakefield är den mest trolige kandidaten och att denne faktiskt var fredlös men förläts av kungen. Sedan spekulerar han om samröre med en John Littel och en Will Scarlett, samt att en viss Henry de Faucumberg skall ha varit den ökände sheriffen av Nottingham, alltsammans grundat på vad som förefaller vara föga mer än identiska namn och rörelser i samma kretsar vid samma tid. Å andra sidan sägs Marian tämligen säkert vara ett senare tillskott, att kungen är mer av en schablon än en mot verkligheten svarande figur, och att Broder Tuck troligen var en från början helt fristående figur som sedan knutits till Robin Hood-komplexet.
Visst är det intressant att hitta personer med namnet Robin Hood som vagt kan svara mot legenden, liksom en sheriff av Nottingham vars agerande möjligen kan göra att det är rimligt att sätta honom i samband med denne Robin, men resultatet blir ändå mest ett jaha; att finna en Littel John som möjligen varit bekant med en Robin Hood är suggestivt men om detta är det enda som kan påvisas undrar man om det var mödan värt. Betydligt mer spännande är då de resonemang som kan föras om legendens tillkomst; i synnerhet tycks det finnas en historia kring den äldsta uppteckningen Gest of Robyn Hode, där argumentationen för att den tillkommit för att ge ära till en viss adelssläkt är betydligt mer intressant och trovärdig än den om att Will Scarlett hade sin förebild i en avdankad veteran från gränsbevakningen mot Skottland. På liknande sätt finns det mycket att säga om de moderna omgestaltningarna av legenden; till skillnad från många andra liknande figurer (som Wilhelm Tell) är ju Robin Hood och hans bravader extremt formbara: han är en godhjärtad fredlös som slåss mot höga makthavare, men detta kan gestaltas som nationalistisk konflikt mellan saxare och normander, en kungatrogen adelsmans strid mot usurpatorer, den enskilde mannens kamp för rättvisa, en tidig liberals kamp mot orättvis beskattning, älskarens försök att vinna den älskade, eller som ett rent hämnddrama. Alla har förekommit som motiv, och kommer säkerligen återkomma, och vilka teman som dominerar har en hel del att säga. Själva innehållslösheten gör legenden starkare, och det är när Harrison diskuterar sådana saker som hans bok är som bäst.
