Konferensen som fungerade som halvalibi för att få åka till Paris smygstartade lördag kväll. Det var inte en bra start: i inbjudan stod klockan sju, så klockan sju stod man naturligtvis som oförståndig svensk där och väntade. Ingen organisationskommitté syntes dock till, ingen reagerade när man gick omkring och såg vilsen ut, bord var inte bokat, men vänta! där var någon annan som såg lika förvirrad ut. Det visade sig vara en tysk som också skulle på konferensen. Alltså stod punktlig svensk och lika punktlig tysk och väntade på högst opunktliga fransmän i sisådär en halvtimma. Sen dök två belgare som också skulle på konferensen upp. Bara lite senare så dök faktiskt också organisatörerna upp, och kvällen fortsatte i bättre stil.
Dagen därpå var det uppstigning tidigt för studieresa tågledes till Arevas fabriker för komponenter till kärnkraftverk. Stora fabriker, med maskiner som gjorda för Discovery Channel; det fanns kranar som klarade att lyfta ett kiloton och hammare som klarade att bulta på med det mångdubbla, härdningsugnar där man kunde stoppa in element till ånggeneratorn med diameter på sisådär tio meter. Tufft.
Dagen därpå tog vi oss till forskningscentret Saclay i världens trängsta buss, troligen menad för folk som fått benen avkapade över knäskålarna. Väl där blev det tråkigt föredrag om beräkningsprogram, besök i två olika forskningsreaktorer (stora pooler med vatten med lite rör och annat i), samt en kort förklaring till vad man kan titta på med hjälp av neutroner. Också intressant, men bristerna i den franska organisationsförmågan framstod allt tydligare när vi stannade för att plocka upp passagerare och sedan åkte tio meter innan det var avstigning. Vi kom hem tidigt på kvällen och hann med lite turistande.
På onsdagen var det dags för resans höjdpunkt: en och en halv timmas tågresa med snabbtåg (som jag och en kille till lyckades få göra i första klass. Frukost: mums!) och sedan två timmars bussresa (och vilken bussresa!) till Tihange i Belgien för att se på en – turbinhall till en tryckvattenreaktor. För den som varit inne ett par gånger i en turbinhall i Ringhals var detta naturligtvis ett jättespännande tillfälle för jämförelser. Dagens absoluta topp var dock att få resa med den fantastiske busschaufför som guidade genom Belgien via högtalarsystemet i bussen (uppskruvat på max, så ingen skulle missa något på grund av lomhördhet eller samtal med grannen), drog vitsar som lockade till storskratt, ibland även av andra än han själv, pekade ut sevärdheter som TNT:s stora lager, och var allmänt jovialisk. På franska, ett språk ingen av oss svenskar behärskade i högre grad.
Torsdag var vi på föreläsningar, både intressanta om tidiga kärnkraftverk och kärnkraftsbranchen idag, och kanske lite mindre spännande om nya verk som byggs nu eller skall byggas. Föreläsningar fanns även på programmet för fredagen, men vi orkade bara med det första två timmarna och gick första rasten.
Lämna ett svar